Förberedelser: Nasafjäll till Piteå

OBS! PROGRAM FINNS LÄNGRE NED I BLOGGEN!

Lördag 9/7. Om två dagar bär det av! Enmanstältet, en liten sovsäck och myggmedlet är nedpackat. En bra kniv, tändvätska och regnjacka. Prognosen säger att det kan bli regnskurar på tisdag. Men först blir det guidad visning på Nasafjället med Kenneth Awebro. Den första kontakten togs i oktober 2010. Det var alla hans rapporter och skrifter som fick min nyfikenhet att fråga honom: Skulle Du kunna guida oss runt på Nasafjäll nästa sommar? Intressant, tyckte han. Efter ett tag kom beskedet. Jodå, gärna, då tar jag med fru och son också. Sagt och gjort. På måndag morgon tar oss helikoptern från Vuoggatjålme kl. 8. Här finns en liten tidsvinst att göra, för självklart kan man gå till Nasa också. Minst två gör det. Och vi är i dagsläget fyra som ska gå första sträckan till Adolfström. Efter den första kvällen har vi guide med oss, Jan Thorfve. Han kan massor om fjällområdet och jag ser redan framför mig reportage om en del av Arjeplogs fjällvärld som få besöker. För så är det idag: Ytterst få vandrar. Man kan ju fråga sig om det är viktigt? Självklart för hälsans skull. Här ska jag nämna ett exempel. Innan förra årets vandring hade jag en elak inflammation i nedre delen av ryggen. Jag käkade ibland tabletter. Det hände att jag knappt kunde rulla runt i sängen på morgonen. Aj, aj vilken smärta. Jag gick till sjukgymnast och fick ett träningsprogram (som jag inte följde). Efter tolv dagars vandring i juli 2010 var smärtan - väck. Jag är övertygad om att det handlar om vandring: ett mjuk underlag – skog eller fjäll – med varierande former av steg stärker ryggen.
Men jag går egentligen av andra skäl. Med vandringen kan jag upptäcka natur och historia. Mitt medvetande har svårt ta in enbart fakta. Jag vill vara på plats och se. Dokumentera med egna bilder. Efter detta börjar texten leva. I vinter plöjde jag ett femtontal skrifter och rapporter för att bättre förstå gruvepoken i Nasa och smälthytteperioden i Silbojokk. Lycka! Inte minst Silbojokk blev än mer intressant, inte minst med tanke på sin församlingsverksamhet. Det väckte många frågor om vilka som fanns i området och vad de gjorde. Och i torsdags (7/7) blev den guidade visningen där så bra som man kan tänka sig: 46 personer kom. Vid Silbojokk kunde vi leva oss in i en bit angelägen svensk historia. Reportage kommer strax i en tidning nära Dig...
Sneglar på ryggsäcken som jag haft i femton år. Men var har jag den vackra kosan i trä? Den måste med! Men i år ska jag inte ta med sniglar och franskbröd till första stoppet. Det blir souvas och tunnbröd.

PS. Skriver på denna sida så fort jag kommer åt under vandringen.