Summa sidvisningar

26 oktober 2009

Fjällnejlika och kommande almanacka med blommor

Anländer till Luleå med flyg, tar bil från de regntunga skyarna, via dimman och mellan Älvsbyn och Arvidsjaur övergår höst till vinter. Snart täcks grankvistar av snö. I Arjeplog är vintern kommen. Men i mina tankar planerar jag en julkalender – om blommor! I somras lärde jag mig en intressant sak: Geologer är ofta intresserade av växter. Bakgrunden var att jag fotograferade en fjällnejlika på sluttningen av Svaipa (ovanför Laisdalen). När jag senare mejlväxlade och skickade bilderna till Jim Lundqvist beskrev han hur just denna växt kunde ha varit ”indikator på rikare mineraler – och, gud vet, kanske var det som gjorde att han startade sin undersökning av 'Das Fenster von Gautojaure' och slutligen upptäckte Laisvall-malmen”. ”Han” syftar här på geologen Fritz Kautsky.
Jim Lundqvist är född och uppväxt i byn Hällbacken, 15 km norr om Laisvall. Med tiden blev han intendent vid Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm, och docent i ekologisk botanik, men har nu – på ålderns höst – återvänt till sin hemkommun. Jim var med och skjutsade geologen Fritz Kautsky – som kartlade malmförekomsten i Laisvall på 1930-talet – på sjön Laisan ”många gånger” och Jim beskriver hur Kautsky omnämnde fjällnejlikan som ”kopparblomman”.
Nu ska jag välja ut blommotiv till årets almanacka. Senare idag blir det fortsatt redigering av kommande Laisvallfilm.
Titta in i Jim Lundqvist värld! http://biphome.spray.se/jim.lundqvist/

24 oktober 2009

Vad tycker du, Anders Sundström?

”Det här är stöld!” Det här måste Folksam ändra på”. Mina föräldrar i Arjeplog är inte nådiga. De är ovanligt ilskna. Annars brukar det vara jag som eldar på i olika frågor. När de berättar vad som hänt med en av sina försäkringar, tecknade i Folksam under femton års tid, är det svårt att tro att det är sant. Det handlar om en grupplivförsäkring ”begravningshjälpen”. Enligt Folksam innebär försämringen att livförsäkringsutbetalningen till efterlevande halveras vid 70 års ålder. Totalt berörs 420 000 pensionärer som tecknat Folksams grupplivförsäkring genom olika pensionärsorganisationer. Och nu säger alltså företrädare för Folksam att ”det är alldeles för få som vill teckna försäkringen och kundbeståndet blir allt äldre” (Anders Olson, chef Partnermarknad Folksam) och därmed sänker man den utlovade ersättningen. Försäljningen av grupplivförsäkringen upphör från och med 1 januari 2010. Folksams egna undersökningar visar istället att de försäkringar som efterfrågas idag ska ge ersättning medan man fortfarande är i livet. I brevet till min pappa står det: ”... sänker vi ersättningen som betalas ut när du avlider från 21 200 till 12 000 kronor”. Men också dessa motsägelsefyllda rader: ”Du är en värdefull kund för oss och vi i Folksam är måna om att du har ett bra försäkringsskydd. Jag hoppas att du har förståelse för att vi genomför dessa förändringar”. Min mamma undrar med sarkasm om inte Folksam behöver starta ett ”lågbudgetbegravningsbolag”.
I tidningarna har olika representanter uttalat sig från Folksam, men var finns en kommentar från Anders Sundström? Jag menar, här finns ju en man som står arbetarrörelsens värderingar nära och han är VD för Folksam. Under fyra år var han (s)-minister på olika poster. Hur många har inte röstat på dig, Anders? I Norrbotten är det i vart fall väldigt många och även om det var en annan tid – när du var politisk företrädare – så bygger man sitt värde som aktör på förtroenden; då som nu. I dag medger din egen chefsjurist Kjell Nilsson i Aftonbladet (24/10) att text i försäkringsbeskeden kan uppfattas som ”vilseledande”. Tycker du, Anders Sundström, att ditt försäkringsbolag verkligen har gjort rätt? Varför har du inte med egna ord försökt förklara hur det kunde bli så här? Wanja Lundby-Wedin har tvingats ut på banan och svara på frågan. Hon svarar att hon sitter i styrelsen för Folksam Liv och inte Folksam Sak. Jag är inte så säker på att den förklaringen håller i den uppblossande debatten.
Jag skickar med en bild från Laisvallgruvan 2001 där vi traskade runt tillsammans. På den här bilden möter du Karl-Lennart Lundmark, borrare. Det var några veckor innan nedläggningen. Och det finns ett kapitel om besöket i min bok om Laisvallgruvan.

PS! Den 27/10 gick Anders Sundström ut och försvarade sänkningen. ”Problemet är att många försäkringstagare uppfattat sin försäkring som ett sparande i stället för en riskförsäkring. Det beklagar jag.” Detta, och mycket annat, skriver han på Folksams egen hemsida. Läs gärna själv och bedöm! http://media.folksam.se/

21 oktober 2009

Om droger på nätet och IF Metalls initiativ i Kiruna


I Piteå-Tidningen den 21 oktober 2009 kan vi läsa: ”27-åringen är en av många runt om i landet som köpt drogen via internet. Bara i Norrbotten misstänks 39 personer, de flesta ungdomar, ha köpt den förbjudna drogen. Hälften har erkänt att de handlat drogen. 'Jag visste inte att det var narkotika', sa 27-åringen i rätten. Som anledning till att han köpt drogen uppgav den åtalade att han haft ångest och sömnproblem, och därför bara brukat det vid behov.”
Jaha. Bäste unge man, om du hade ångest och svårt att sova, vilket verkligen kan bli till svåra problem, då får man gå till en vårdcentral. Visserligen kanske man får sitta i telefonkö eller hasa sig iväg till en mottagning, men köpa medicin från en skojare på nätet? Hur bra kan det vara?
Det vet du, och de allra flesta, att det är livsfarligt köpa preparat genom att själv klicka på tangentbordet. Unga människor dör. I april i år dog till exempel två i Gällivare, 19 och 21 år gamla, på grund av s k nätdroger.
I Kiruna vet man det. I mars 2006 gjorde jag mitt första reportage om en ecstasyhärva i gruvstaden. Bakgrunden var att tjugo personer från Kiruna åtalats för narkotikabrott i november 2005 . De var i åldrarna 18 till 31 år. Närmare sextio personer hade innan dess varit inne på förhör. Rättegången pågick i två veckor. En av de dömda berättade hur festandet gick till: ”Man träffas i gäng hemma hos någon, sådana man känner. Man grundar med starköl, sen tar man en tablett. Efter sådär fyrtiofem minuter, en timme känner man om det fungerar. Om det inte känns tar man en till och kanske ännu en. Sen kanske man tar en drink på krogen.”
Om vår unge man i Piteå-rättegången däremot hade arbetat på LKAB i Kiruna hade det inte varit lika enkelt. Åtminstone hade det funnits en möjlighet att tablettkonsumtionen blivit upptäckt i tid. Det är räddningen för många. I mars i år intervjuade jag företagshälsovård och Gruvtolvans Harry Rantakyrö och Stig Starlind. IF Metall har utgjort spjutspetsen i ett drogtestprogram som omfattar samtliga anställda. Företaget har drygt tretusen anställda i Sverige. 2008 testades 810 personer, men även anställda inom entreprenörsföretag som uppgår till 235. Stig Starlind berättade att han”själv är alkoholist, men lever nykter sedan arton år. Jag höll på att gå under. När jag hade bestämt mig för att sluta dricka började jag föra diskussioner bland arbetskamrater och i facket. Överallt såg jag problemen med spriten. Allt kunde bara rulla på tills dess graven öppnade sig framför en.”
På bilden här ovan: Harry Rantakyrö och Stig Starlind på Kirunavaara fjäll. Det blåste snålt och hårt. Om ni inte redan visste vilket storverk de uträttar mot droganvändning – läs om det! Det värmer så förbaskat skönt, lika ont som det gör när jag läser om unga människor som trixar med nätdroger.
Läs gärna mina två reportage från Kiruna här:
http://www.drugnews.se/article.asp?id=3291 (2006)
http://www.drugnews.se/article.asp?id=5515 (2009)

PS. I morgon ska jag till Falun för att delta i Industrihistoriskt forum och berätta om dokumentationen i Laisvall. Det ska bli spännande!

20 oktober 2009

Logistik och en lans för Friluftsfrämjandet

I Lappland är logistik överlevnad. När jag tittade på Laisvallgruvans historia var det spännande följa hur viktigt det var att kunna frakta malmen från gruva till hamn. Gruvor i Sverige äger ju den egenheten att de sällan uppstår i tätbebyggda storstadsområden som vid Mälaren. Utan gruvfyndigheterna i norra Sverige skulle genast den svenska historien behövas skrivas om med rejäla penndrag. Med blygruvans start 1943 uppstod snabbt ett nytt vägsystem i Arjeplogs kommun. Det var många som gavs arbetstillfällen i den växande transportsektorn. Jag tänker på detta medan jag läser raderna om att en av min barndoms ”pappor” i grannskapet gått bort, Erik Hofman. Han, liksom en lång rad pappor, började arbeta som lastbilschaufför, körde malmbil från Laisvallgruvan, men som barn på Norrbacka i Arjeplog tror jag knappt att jag var medveten om vad olika pappor gjorde. Vi barn lekte mest. Och Eriks barn var Anna och Per, de var i det närmaste jämnåriga med min bror och mig. Vi var hemma hos varandra och drack saft och åt bullar. Firade nyår. Lekte på vallen med de höga tuvorna intill Domängatan. Här fanns också en stor skog med ett litet trähus med ”Supar-Gunnar”. Ja, så kallade vi honom, i full respekt med att vi inte skulle stoja för mycket omkring stugan, för denne man kunde bli arg. Vi lyssnade på Tio i topp, Sveriges Radios första topplista för musik. Men även om jag aldrig förstod vad pappan Erik arbetade med när jag var barn visste jag ett: hans engagemang för Friluftsfrämjandet och stugan på Renberget. Vilken insats! Det var vanligt att familjerna packade matsäck på söndag förmiddag och tog skidorna upp på berget. Det var tufft sista biten, och förstås farligt ta sig ned när det var is i spåren. Men vilken skön känsla när man kunde stå hela backen ned! Pappan på Domängatan är borta, mina föräldrar har mist en nära vän och en familj sörjer. Åter visar sig livet vara ändligt.
Men vad kan vi lära? Friluftsfrämjandet vill nå den breda skaran friluftsintresserade människor som vill ut i friska naturen utan krav på tävlingsmoment. Vilken skön idé! När Arjeplog i veckan som gick utropades till den plats i Sverige där folk var fetast kanske dessa idéer – framburna av en engagerad skara idealister – kan bli mer aktuella. Det är lätt att försöka skoja bort statistiken, nonchalera den eller misstro uppgifterna från det beskäftiga 08-området. Men även om allt inte riktigt kanske stämmer är det en varningslampa som blinkar. Just i Arjeplog borde det ju finnas de allra bästa förutsättningarna för hälsosam livstil... Jag bugar mig i respekt för alla dem, som liksom Erik Hofman, gav sin tid för att vi skulle röra mer på oss. Alltså! En lans för Friluftsfrämjandet.

19 oktober 2009

Låt Självhjälpsprogrammet vara kvar!

En av mina vänner från uppväxten, Thomas Nilsson, skickar över ett mejl. Han är psykolog och grundare av Spelinstitutet i Piteå. Thomas engagemang och kunskap inom området spelmissbrukare är stort. Han är en av de bästa i landet. En gång bjöd jag in honom till ett möte på ABF i Stockholm. Tyvärr, det kom bara elva personer, men både SvD skrev om mötet och på första rad satt den nuvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hennes penna glödde över blockets sidor. Jag var imponerad över hennes nyfikenhet på ämnet.
Nu, kulturministern, måste du ta dessa anteckningar från förr med till dina kollegor i regeringen och säga ifrån: Låt Självhjälpsprogrammet vara kvar! Tydligen saknas det några futtiga kronor för att låta sajten www.slutaspela.nu överleva. Här håvas det in miljardbelopp, men människor vars liv trasas sönder av spelberoende lämnas i vägkanten i sällskap med sina anhöriga. Hallå! Är någon hemma? vill man ropa.
I just Piteå och hos Thomas Nilsson och andra engagerade medarbetare har man utvecklat detta program där människor kan få fri rådgivning. Experter i hela landet hyllar programmet.
Med Thomas egna ord: ”Sveriges politiker har inget att yvas över för den spelpolitik som drivs för att värna dem som blir spelberoende. Sverige är fortfarande ett u-land i frågor som rör preventionsarbete, råd, stöd, behandling och forskning om spelberoende trots en ändlös rad av statliga utredningar. Politikerna vill gärna ha de pengarna som spel genererar för att göra gott men vetskapen om att mellan 20 – 50 % av omsättning på spel, beroende på spelform, kommer från dem som har problem med spel borde gör fler än undertecknad sömnlös mellan varven.”
Spelberoende är ett gissel. Det är bara att öppna dagens Aftonbladet (19/10) för att läsa om en kvinnlig s-politiker i Skåne som förskingrat 300 000 kr från föreningskassan.

Läs mer: http://www.spelinstitutet.se

Om Thomas Nilsson i Laisvall finns ett utdrag här, finns även med i min bok "Blygruvan i Laisvall" (2009): http://www.laisvall.net/midsommar/utdragbok.html. På bilden sitter han på den gamla lastbryggan i Laisvall och minns. Året var 2001. All heder åt ditt engagemang för världen, Thomas, allt detta grundlade du i gruvsamhället i Lapplands inland.


18 oktober 2009

Mitt filmgäng: Stefan Holm och Petra Dahlberg

Jag satt litet planlöst och tittade på bilder på en hårddisk från 2006. När bilden med Stefan Holm, Petra Dahlberg och jag kom upp blev jag alldeles varm om hjärtat!
Vi är i slutfasen av inspelningen, någon månad innan den stora laven ska sprängas. Och nu, tre år senare, har Petra och jag besökt bokmässan ihop. Jag gläds åt hennes arbete på SVT med en uppmärksammad serie om alkohol "Kysst av spriten".

Stefan Holm har flyttat till Arjeplog med sin Christina och studio.
De både, där i en kylig hösteftermiddag, med mig och min T-shirt "I LAVE YOU" blir kvällens bildpublicering.
Nu ska jag iväg till fridykarkursen och lära mig att andas djupt! Och rätt.
Det behövs både i vattnet och när man arbetar med filmprojekt.


Jag tänker på Magasin Laisdalen och sommaren 2010

Jag funderar på våren och sommaren 2010!
Det blir tredje året med Magasin Laisdalen och fjärde sommaren som jag arrangerar aktiviteter i Laisdalen.
Så här skrev jag i 2009 års redaktörsruta. Jag publicerar detta för att få in tips till nästa års utgivning. Vad tycker du ska finnas med från Laisdalen 2010? Om Du önskar enstaka exemplar av magasinet finns de på Silvermuseet i Arjeplog och i Laisdalens Livs.

”Det här är andra utgåvan av Magasin Laisdalen. Petra Dahlberg och Göran Johansson har varit assisterande reportrar. Varsågod! Det här numret är Ditt! I årets upplaga är det många unga kvinnor med – och äldre män! Jag skulle kunna skriva gubbar, men det tenderar se nedlåtande ut i tryckt form. Och vi älskar förstås våra gubbar – på gott och ont!
Om det ännu finns någon som tror att Lapplands inland ensidigt är en manlig maktbastion kan det bestämt dementeras. De unga kvinnor vi mött och intervjuat är ytterst kraftfulla. De gör sina egna livsval och får utlopp för sina kreativa förmågor. Arbetsmarknaden i norr med gruvor, skog och vattenkraft engagerar dock fortfarande mest män. Men dagens inkomster hämtas också från nya arenor; besöksnäring, datautveckling, konst, hantverk och servicenäring. Här uppstår mer jämlika förhållanden och den idoge entreprenören kan hitta sin nisch – oavsett kön.
På samma sätt har vi mött generösa och livsbejakande äldre män. Tas deras berättelser och livserfarenhet tillvara? Den dag vi verkligen vill veta hur det var – där vi växte upp och påbörjade våra liv – finns möjligheten kanske inte kvar.
Allan Lundqvist i Hällbacken äger en unik historisk inblick i hur Arjeplogs kommun utvecklats.
En gång var hans pappa August kommunalråd i fjällkommunen. När det var dags för sammanträde vandrade han till byn Jutis, tog bussen ned till centralorten. Här fattades avgörande beslut om en kommun som var lika stor som Skåne och halva Blekinge tillsammans. Allan själv var en av pionjärerna som stugvärd i Arjeplogs kommun.
Hans stugor var alltid bokade. Annonserade han en enda gång? Nej, inte vad han kan minnas!
På sextio år har våra liv och vägar till beslut förändrats radikalt. Informationen som strömmar emot oss är enorm. Hur skönt är det då inte att avsätta några dagar för att vandra i skogen? Hitta en vandringsled nära en fjällsluttning och pusta ut på dess topp? En av mina bästa upplevelser är att uppsöka höjder och blicka ut. På en och samma gång upplever jag min litenhet, att vara en liten futtig organism i världsalltet.
Men överblicken fyller mig också med betydelse. Det finns ingen bättre meditativ plats för mig att sortera känslor och få kontroll över ett oroligt inre. Möjligen skulle det vara öppet hav!
Å andra sidan är en cykeltur inte så dum heller. Du kommer väl med den 8 augusti när det blir cykellopp mellan Slagnäs och Laisvall? Eller Båtsjaur till Laisvall?
Det är många som ler och skrattar i denna tidning... Det kanske ni redan upptäckt? Så känner vi som arbetat med Magasin Laisdalen! Ett varmt tack till Camilla Wallström Baum för att vi fick låna Ditt ansikte för omslaget (du var själv väldigt tveksam!). Men det speglar precis den idé vi vill att magasinet ska visa om att ”bju’ på sig själv!”
Trevlig sommar!”

12 oktober 2009

Ned i Falu koppargruva!

Äntligen ska det bli dags se Falu koppargruva. Den 22-23 oktober 2009 blir det industrihistoriskt seminarium i Falun. På eftermiddagen ska jag berätta om Laisvalldokumentationen och därmed inbjöds jag också till en visning av gruvan.
Seminariet äger rum i Dalarnas museum. Med stort intresse ska jag lyssna till Maths Isacsons föredrag med titeln: "Moderismens arv. Vad gör vi med arvet efter den högindustriella epoken, det vi inte längre vill eller kan utnyttja när industriföretag stäner eller flyttar, effektiviserar och krymper volymen?" Ja, här finns många spännande saker ta del av från föreläsare som Marie Östblom, Intresseföreningen Bergslaget, Anders Johnson, med den nya boken "Fånga platsen, guide till Sveriges ekonomiska historia" och länsantikvarien Ulf Löfwall, Dalarna, om hur man utvecklar världsarvet i bl a Falu koppargruva.
Och själv? Vad ska jag säga? I det här sammanhanget känner jag mig liten. Vad kan Laisvall berätta om? Det skulle egentligen ha varit roligt att dela min tid med någon/några av museifolket i Norrbotten och Västerbotten. Eller kanske Arjeplogs kommun?
Foto från http://wretling.net/ (en entusiast skriver här, aktiv i Bergslagens geologiska sällskap).
Nu i Stockholm. Det är full fart med olika jobb. Min skörd av vindruvor från en enda buske består nu av tre liter. Det är vackra höstfärger i skogen. Min snälle granne har klippt ned äppelträdet rejält. Håller just nu på att läsa klart Aino Trosells bok Järngreppet. Det är det mycket om Bergslagen och gamla gruvhål!

10 oktober 2009

Vandring i gruvhistoriens namn från Nasafjäll till Skellefteå

Nasaleden 2-12 juli 2010

I arbetet kring Laisvallgruvan och dess minne väcks intresse mitt alltmer för Nasafjäll! Hur var det möjligt att bryta malm mitt uppe på kalfjället vintertid? Hur färdades man? Så plötsligt trillade idén ned och uttalades i ett samtal med Mats Klockljung i Glommersträsk! Han hade ringt mig för att fråga om arbetet med bland annat Magasin Laisdalen.
Vad sägs om att gå Nasaleden till sommaren? Ungefär 20 mils vandring. Hälften sjövägen. Start vid den gamla gruvan i Nasafjäll kl. 12.00 fredag den 2 juli 2010. Efter två dagar beräknas vi nå Silbojokk för vidare båtfärd till Ringselet. Men i Silbojokk ska vi göra ett stopp tillsammans med Åke Lundqvist, Ballasviken. Vi ska se platsen för utgrävningar (allt är inte under vatten vid denna tid). Prel. resplan därefter: Jäckvik 5 juli (båtresa ned till Arjeplog med ett stopp i Laisvik), Arjeplog 6 juli, Mellanström/Kasker 7 juli, Glommersträsk 9 juli, Missenträsk / Bjurvattnet 10 juli och Skellefteå 12 juli.
Nasavandringen sker efter både den gamla och nya leden. Det kanske i och för sig är ologiskt, men det kan ju samtidigt bidra till olika skildringar av gruvepoken vid Nasafjället blir belyst. Självklart kan man ett annat år gå sträckan Nasafjäll - Adolfström - Laisvallby - och sedan till Uddjaur. Men, det är risigt gå längs med Laisälven ovanför Bäverholm på sommaren!
På Storavan blir det helt enkelt ett ”sekelskifte”.
Vi vandrar till Skellefteå, även om Frostkåge är den mer korrekta platsen. Vi har möten och diskussioner. Lockar besökare från andra delar av landet. Förkovrar oss. Och kanske förlora några kilo, få bättre spänst i benen!
Arrangör: www.laisvall.net Samarbetspartners kan vara hembygdsföreningar, kommuner och andra efter vägen. Glommers Bygderåd i Glommersträsk har redan visat intresse!
Lästips är bland annat boken ”Snallvägen” av Göran Marklund (1985) där det finns en bra karta.
”Silvervägen : om äldre kommunikationer i Pite lappmarkav Einar Wallquist med bidrag av Allan Forsberg och Kjell Lundholm. (1975) och Nasafjäll. Ett norrländskt silververks historia av Janrik Bromé (1923). På hemsida www.laisvall.net kan du läsa mer!
För övrigt blåser det rejält i Laisvall idag!

9 oktober 2009

Veteranen som Radioföljetong

1997 läste jag hans bok ”Grustaget”. 2000 hade jag möjlighet att träffa Bykau i Berlin, Göteborg och Stockholm. Varför var hans författarskap av så magert intresse?
Men nu!
Tack vare Kerstin Wixe på Sveiges Radio, och tack vare översättaren Nils Håkansson – och framför allt tack vare själva författaren Vasil Bykau – kommer nu romanen ”Veteranen” som Radioföljetong! Period
13 - 21 oktober. Uppläsare Helge Skoog.
Romanen utspelar sig i Belarus (Vitryssland) och vi följer en krigsveteran från Sovjetunionens krig i Afghanistan. Efter kriget är hans liv en katastrof. Hans arbete betalar sig inte, hans supande förvärras och svälten står för dörren. Plötsligt föds en vild idé i hans huvud. Vasil Bykaus roman präglas av den svarta humor som människor som lever i diktaturer ofta tar till när inget annat återstår.
Läs mer här: http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1111&artikel=3144840
Bilden är från gruvstaden Saligorsk i mittersta delen av Belarus. Från Saligorsk har jag gjort en kortfilm ”49 år” på uppdrag av Palmecentret. Den ligger på Youtube med denna adress: http://www.youtube.com/watch?v=ldqIOpNQt7I&feature=player_embedded

Laisvall med 20 cm snö och sol











Sitter och arbetar med texter om människohandel, bestämmer mig för att ta en promenad. Igår film, nu något annat att bita i. Och vad möter? En ljuvlig vinterdag utanför porten! Mina grannar från Bodö grillar korv och solar. De, liksom jag, pendlar hit. Skillnaden är att de har sin fritid här, jag arbetar mest. Barnen leker i snön.
Peljevägen ligger inbäddad i vinterskrud och berget Nadok, på andra sidan Laisan, blir snart helvit. I morgon tåg ned till Stockholm – och hösten.
Promenaden blev inte längre än till Laisdalens Livs där tidning och smågodis inhandlas. Tack och lov finns butiken kvar! Gör som våra norska grannar, kom hit och handla!


Obama och Afghanistan


Barack Obama får fredspriset! Det är ett häftigt val. Det var stor lycka när han valdes till USA:s president. Hans försök till dialog mellan människor och länder är beundransvärd. Han säger att han vill ha en värld fri från kärnvapen. Men hade jag röstat så hade Obama fått stå på tillväxt. Afghanistan, tänker jag. Här måste USA och dess president visa mer först.

Ett mejl till Filmpool Nord















Hur börjar ett filmprojekt?
Den 12 oktober för fyra år sedan skrev jag så här till Per-Erik Svensson, nästan den ende som jag kände till litegrann i Luleå från slutet av 1970-talet. Och 1993, när han arbetade på länsstyrelsen, hade vi haft kontakt om gruvdokumentation. Nu var Per-Erik VD för Filmpool Nord. Och året innan hade jag haft en lång intervju i telefon med honom i temat ”hur man lyckas i Norrbotten”. Så det blev ett mejl den 12 oktober 2005:
”Grattis till alla framgångar! Och tack för samtalet förra året om Norrbotten. Jag har ju inte sysslat så himla mycket med ämnet, men jag använde några citat av dig i diskussionen. Men - Laisvallgruvan! Kom just därifrån och nu sitter jag i Stockholm igen. Tänker på vad jag borde göra med 7 timmar film - bara rakt av! - som jag tog vid nedläggningen för fyra år sedan. Det ENDA som har filmats av arbete under 60 år (annat än korta nyhetsinslag förstås, men de är sällsynta). Nu tänkte jag klippa ned detta och funderar gå vidare.”
Svaret kom snabbt: ”Möjligtvis kanske vi kan hjälpa dig och medverka i projektet. Men det måste förstås finnas en idé till vad du vill göra.” Och så fick jag en avgörande kontakt med Sirel Peensaar-Miell, kort- och dokumentärfilmskonsulent. Det tog inte lång tid så skickades jag på en filmmanuskurs utanför Luleå. Här fanns en hel grupp engagerade dokumentärfilmare! De flesta var mycket erfarna och jag försökte testa min idé med en dokumentärfilm. Nedläggningen av gruvan var snart slutförd. Det mest spännande skulle bli sprängningen av betonglaven, 86 meter hög. Det var den som skulle bli fokus! Filmgurun David Wingate lotsade igenom min skiss första gången. Och – kan man tänka sig, hans struktur håller ännu. Tillsammans pekade vi ut tre parallella handlingar i filmen:
Sprängningen, Madeleines historia och gruvhistorien skildrat uti från min utgångspunkt. Det intressanta var att just ”Sprängningen” snabbt utvecklades till gestaltas utifrån en person: Mikael Rungdahl. Filmmanuskursen blev ett startskott.
Och här firade jag min födelsedag den 22 mars 2006! Not bad! På bilderna sitter jag tillsammans med David Wingate och i handen håller jag en present av Staffan Nygren, en tulpan. Janus Matz, filmare från Danmark, öppnar en flaska champagne.
Läs mer om Filmpool Nord här: www.fpn.se och SOURCES2 här: www.sources2.de
Två av deltagarna under filmmanuskursen i Luleå var Hilde Korseth från Norge och Dmitri Ischenko, Ryssland. De gjorde filmen ”From Vardø With Love”. Den blev klar i november 2006. Imponerande! Se här:
http://www.nfi.no/english/norwegianfilms/show.html?id=912

8 oktober 2009

Ska vi ha med några renar på fjället?



Torsdag 21.35
Nu är redigeringsarbetet igång! I en rad har lappar med scener lagts ut på golvet på Peljevägen 12, Anna Svensson, SVT, och jag har planerat för den nya tidslinjen. 58 minuter ska ju ned till 28 minuter, så här gäller det att inte vara ”blödig”. Mitt gamla intro ska bort, in med komprimerat nytt och så ta vara på guldkornen i handlingen. Inget fiske, ingen älgjakt. Ska renarna på fjället vara där? Nja, kanske bara litet. Wow, det ska nog gå! Anna är ett proffs med blick för dramaturgi. Men det roligt av allt är att hon gillar människorna och miljön här i Laisvall. Lunch på Fjällcampen (ärtsoppa och pannkakor) och sedan till Stefan Holm i Arjeplog och hans studio. (Fast Anna var tvungen att kasta sig in på Silvermuseet för att köpa en urfin present först). Hos Stefan kunde vi titta igenom gamla, icke prövade filmbitar. Han har grepp om hela stora materialet och efter bara två timmar lämnade vi över det första uppdraget till honom. Nu ska han göra en filmisk grovskiss.
OBS – den 58 minuter långa versionen ska förstås finnas kvar! Ska fixas till litet bara. Den blir huvudnummer i kommande DVD-box om Laisvall – om allt går väl, peppar, peppar!

Film jag tänkt på idag: Kan doktorn komma? från 1942 och Silverfjället av Eric Forsgren från 1968. Tänk så få filmer som producerats i min hemkommun Arjeplog!
Musik jag tänkt på idag: Vintersaga med Ted Ström (som har skrivit musiken till min film!).
I övrigt sådant som var kul idag: Herta Müller, nobelpristagare som verkar superspännande! Reste med min mamma i Rumänien i somras, bl a i de tysktalande områdena. Ett inspirerande val!


I tankarna: Människohandel...

8 oktober 2009 kl. 9.05
Klar blå himmel och snö på marken! En härlig torsdag! Idag blir det redigering av Laisvallfilmen i Arjeplog. Anna Svensson från SVT och jag ska fortsätta dagens arbete med att plocka ut vad som ska vara med i filmen. Mikael Rungdahl, sprängaren, och Madelene Johansson, som arbetat i gruvan 14 år, är huvudpersoner. Jag är oerhört tacksam att de ville delta!
Samtidigt tänker jag på mitt arbete med en skrift om människohandel. Det är ett annat ämne. Men ack så närvarande. Ett uppdrag från Svenska institutet om att skildra den svenska handel med kvinnor och barn, om den svenska sexköpslagen och vad som görs. Det finns många grymheter att skildra, men också fantastiska människor, eldsjälar, som gör ett uppoffrande arbete. I Vitryssland (Belarus) har jag skildrat människohandel, läs gärna här: http://www.vitryssland.nu/v04/julia.html och på Palmecentrets hemsida: http://www.palmecenter.se/RegionerOchLander/Europa/Vitryssland/Artiklar/060201DrommarOchSlavhandel.aspx
Foto från 2006 visar Elena Autushko, Pravinicia, med Tanja, 22 år, som flydde från Moskva och anmälde den som rekryterat henne till sexhandeln. Foto Maria Söderberg

7 oktober 2009

Afghanistan: Åtta år sedan som USA gick in

7 oktober 8:30.
Vaknade i morse av plogbilen. 15 cm nysnö utanför arbetslokalen i Laisvall.
Det går inte en dag utan nyheter från Afghanistan. Inte en dag går utan att jag känner en stor sorg över kriget. Sovjets ockupation, inbördeskrig, talibanernas terror – generationer av afghaner har levt och lever i krig och oro.
Idag, för åtta år sedan, och i efterdyningarna av attacken i New York, gick USA in i Afghanistan. Två år senare leder USA den internationella säkerhetsstyrka, Isaf, som finns på plats i landet. Mandatet kommer från FN:s säkerhetsråd. Den afghanska regeringen har samtyckt.
Så ser det ut.
Men det är förstås inte alls bra.
USA är den minst lämpliga att leda en FN-styrka. Den afghanska befolkningen – vilket är min erfarenhet efter resor i landet 1982, 1997 och 1992 – är i grunden kritiska till all internationell militär inblandning, särskilt från stormakter. Och vilket land är inte det?
FN:s närvaro är dock, även med militära möjligheter, nödvändig för att upprätthålla skydd för civilbefolkningen. Det finns en lång erfarenhet i världen av FN:s engagemang i kris- och krigszoner och när den inte tas tillvara i Afghanistan ser det mörkt ut. Isaf behövs, men utan USA. Jag skickar med en bild idag från sjukvårdskliniken i Baraki-Barak 1987. Kliniken fick stöd av Svenska Afghanistankommittén som gjort en hjälteinsats inom många civila områden. Aktiviteter att läsa om: www.sak.se och Afghanistanvecka på ABF-huset i Stockholm: http://www.abfstockholm.se/kalendarium/Afghanistan/index.htm

6 oktober 2009

Nu ska filmen om sprängningen av laven bli SVT-film!


Ny blogg, min allra första! Välkommen följa med på en resa om min dokumentärfilm & andra angelägna företeelser!
Det är den 6 oktober idag - tre år sedan laven i Laisvall föll.
I morgon förmiddag ska jag äntligen stråla samman med Anna Svensson från SVT i Umeå. Vi ska mötas på torget i Arjeplog, göra ett besök på Silvermuseet, åka bil vidare till Laisvall för att se själva platsen och därefter fundera hur den första versionen ska bantas. 58 minuter ska bli 28 minuter. Den första versionen blir förstås kvar för visning i anslutning till utställning, föredrag och liknande. SVT-versionen hoppas jag kan visas i kanal 1 senast sista mars 2010. Stefan Holm ska redigera. Han har nu studio i Arjeplog, vilket känns extra roligt - här finns mina föräldrar, min uppväxt och tusen minnen. Här finns mer att läsa om projektet i Laisvall: www.laisvall.net
Läs här om första visningen 14 juni 2008: http://norran.se/nyheter/akommuner/article127932.ece?noJavascriptToggle=1