Logistik och en lans för Friluftsfrämjandet

I Lappland är logistik överlevnad. När jag tittade på Laisvallgruvans historia var det spännande följa hur viktigt det var att kunna frakta malmen från gruva till hamn. Gruvor i Sverige äger ju den egenheten att de sällan uppstår i tätbebyggda storstadsområden som vid Mälaren. Utan gruvfyndigheterna i norra Sverige skulle genast den svenska historien behövas skrivas om med rejäla penndrag. Med blygruvans start 1943 uppstod snabbt ett nytt vägsystem i Arjeplogs kommun. Det var många som gavs arbetstillfällen i den växande transportsektorn. Jag tänker på detta medan jag läser raderna om att en av min barndoms ”pappor” i grannskapet gått bort, Erik Hofman. Han, liksom en lång rad pappor, började arbeta som lastbilschaufför, körde malmbil från Laisvallgruvan, men som barn på Norrbacka i Arjeplog tror jag knappt att jag var medveten om vad olika pappor gjorde. Vi barn lekte mest. Och Eriks barn var Anna och Per, de var i det närmaste jämnåriga med min bror och mig. Vi var hemma hos varandra och drack saft och åt bullar. Firade nyår. Lekte på vallen med de höga tuvorna intill Domängatan. Här fanns också en stor skog med ett litet trähus med ”Supar-Gunnar”. Ja, så kallade vi honom, i full respekt med att vi inte skulle stoja för mycket omkring stugan, för denne man kunde bli arg. Vi lyssnade på Tio i topp, Sveriges Radios första topplista för musik. Men även om jag aldrig förstod vad pappan Erik arbetade med när jag var barn visste jag ett: hans engagemang för Friluftsfrämjandet och stugan på Renberget. Vilken insats! Det var vanligt att familjerna packade matsäck på söndag förmiddag och tog skidorna upp på berget. Det var tufft sista biten, och förstås farligt ta sig ned när det var is i spåren. Men vilken skön känsla när man kunde stå hela backen ned! Pappan på Domängatan är borta, mina föräldrar har mist en nära vän och en familj sörjer. Åter visar sig livet vara ändligt.
Men vad kan vi lära? Friluftsfrämjandet vill nå den breda skaran friluftsintresserade människor som vill ut i friska naturen utan krav på tävlingsmoment. Vilken skön idé! När Arjeplog i veckan som gick utropades till den plats i Sverige där folk var fetast kanske dessa idéer – framburna av en engagerad skara idealister – kan bli mer aktuella. Det är lätt att försöka skoja bort statistiken, nonchalera den eller misstro uppgifterna från det beskäftiga 08-området. Men även om allt inte riktigt kanske stämmer är det en varningslampa som blinkar. Just i Arjeplog borde det ju finnas de allra bästa förutsättningarna för hälsosam livstil... Jag bugar mig i respekt för alla dem, som liksom Erik Hofman, gav sin tid för att vi skulle röra mer på oss. Alltså! En lans för Friluftsfrämjandet.