Summa sidvisningar

16 juli 2010

Nasaleden - Mål i Skellefteå





































12 juli 2010: I lugnt tempo gick jag de sista stegen fram till landskyrkan i Skellefteå och sedan Bonnstan. Det hade varit en otroligt fin vandring längs med älven sista timmen.
Jag dröjde på stegen, för det var en så fantastisk känsla vara i mål. Mina fötters ansatta trampsulor hade slutat ömma.
De historiska vingslagen gjorde sig påminda vid de röda timrade kronomagasinen vid kyrkan. Under 1808-1809 års svensk-ryska krig, utgjorde dessa bodar förrådsmagasin, s k kronomagasin. Landskyrkan tronade präktigt i vitt.
Mitt första minne av kyrkan är min moster (mammas syster) och farbrors (pappas bror) bröllopsbild, det var här de växlade ringar. (Vilket senare visade sig vara fel, bara ett felaktig minne som klistrat sig fast, kyrkan där de vigdes var förstås i Åmot 1960: "Det är den vackrast belägna kyrkan norr om alperna!" som ärkebiskop Nathan Söderblom sa vid invigningen 25/3 1917. Däremot bodde Ingrid och Folke i Skellefteå många år).
Min farbror Folke är uppvuxen vid Uddjaurs strand, mitt i Nasaledens land. Hans mor - och min farmor - kom från Mullholm som en gång i tiden var ett bergfrälse för Nasabolaget.
Landskyrkans stomme är från 1300-talet, men i slutet av 1700-talet byggdes den om. En spännande inventarie är "Skelleftemadonnan" från 1160-talet. Det är en Mariaskulptur i valnöt, troligen gjord i Tyskland. Men någonstans på vägen har själva Jesusbarnet tappats ur hennes händer... och armarna stympats vid armbågarna. Tänk vilken märklig syn detta måste ha varit under Nasafjällsepoken! Gick vandrarna in i kyrkan? Kunde man se denna madonna på 1600- och 1700-talen? Den pensionerade prästen Lars Jonsson, som guidar i området, berättar att man troligen, men inte säkerligen, kunde se madonnan vid den tiden.
Nasavandrarnas mål området kring landskyrkan och Bonnstan. Några hundra meter från kyrkan ligger den märkliga gamla kyrkstaden. Vanligast är tvåvånings­hus med åtta kammare och envåningshus med fyra olika kammare med en gemensam murstock. Kyrkplatsen byggdes på grund av kyrkoplikt; bönderna var tvungna att besöka kyrkan, men om de bodde långt ifrån kunde de få en plats för övernattning. Samma förhållanden fanns i Arjeplog där kyrkplatsen tyvärr är borta. (Däremot finns Kyrkholmen kvar). I Arjeplog hette det att man var "Kyrkstad med lappstad" och i Jäckvik var det endast "Kyrkstad".
Kyrkoplikten bidrog förstås också till utbyte! Vid kyrkstäderna arrangerades marknadsplatser "... och här träffade man sina vänner, släktingar och kanske sin tillkommande och behövde inte tänka på vardagens slit. På höstarna, vid mikaeli, var här en informell arbetsförmedling – drängar och pigor kunde städslas av nya bönder. Här såldes hästar och varor och här roade man sig på kvällarna. Och här samlades man till ting" (citat från Bonnstans nyhetsbrev).
Så äntligen har jag förlikat mig med två begrepp: Det första gäller Arjeplog som ibland kallas för "plassen" (plassn - oftast utan e!). Jag har alltid ansett "plassn" vara så - fult, men det bär anor från 1640-talet. Det andra är "stan" (oftast med långt markerat a), d v s Skellefteå.
Vandringsleden mellan Avaviken och Skellefteå började byggas 1642. Redan samma år åkte (det vill säga gick eller åkte häst) landshövdingen Krusebjörn vägsträckan. Detta skriver "min guide" Janrik Bromé om i boken Nasafjäll. Han citerar Landshövdingen: "Om Nasafjälls silverbruk någon fördel skall giva, måste det såväl om vintern som sommaren provianteras".
Nu återstår att vandra de andra Nasalederna! Den senaste i tid är den till Mo i Rana (vandring i juni 2011 gissar jag), den tredje till Piteå (via Adolström, start 11 juli 2011). Jag ska även sammanställa en skrift om sommarens vandring.
40 mil från Nasafjäll till Skellefteå. Varav 23 mil per fot. Otroligt... tänk att det gick så bra! Men jag har haft mat, övernattat väl, mött så trevliga människor längs med hela vägen, möten har avlöst varandra (Silbojokk, Jäckvik, Arjeplog, Mellanström och Glommersträsk - sammanlagt har jag haft närmare 150 personliga möten efter leden!) Båtresorna har gett en ny insikt om min hemkommuns sjöfart och alla platser längs med vattenkanten.
"Dra åt Nasafjället!" hette det för trehundra år sedan. En besvärjelse för ett hårt liv som inte bara rörde brytningen på Nasafjället eller i smälthyttan i Silbojokk. Det avsåg inte minst de långa färder sommar och vinter som var nödvändiga för att hålla igång driften. Alla människor i denna del av Sverige är berörda av Nasaepoken.
Texten på minnesstenen i Silbojokk säger:
”Nasafjälls silver/bröt här bygd/kyrkan tjänade/bergsmän och fjällbor/drömmen om makt/dock flydde för fiender/fjället ger bröd/blott åt ödmjuka sinnen.

12 juli 2010

Nasaleden - Myckle

Snubblande nära! Men nej, igårkväll kl. 23.15 gav jag upp. Mina fötter sa stopp. Det är egentligen inte så svårt att gå, men asfaltskanter i femton kilometer efter närmare två mil i skogsterräng (ungefär, har ej exakt längd mellan Hötjörn och Forsbacka nu) - nej, det får bli nog. Så sista trevliga sträckan in mot Skellefteå får bli denna förmiddag. Varmt och sol! Vill ju gärna se infarten till Skellefteå. Vandringen avslutas i 'Bonnstan', nära landsförsamlingens kyrka.
Nog känns Nasafjäll avlägset här vid kusten. I Forsbacka fick jag äntligen se Skellefteåälven som följt mig likt en skugga större delen av vandringen. Ville bada, men tji nej, vassa stenar och block i en brant hindrade detta. Här fanns en fin rastplats och bra information om Nasaleden - men ingen trappa ned till älven. Å andra sidan förstår jag kanske vitsen; vattnet var litet strömmande.
Nu ska jag plåstra om fötterna och ge mig av!

11 juli 2010

Nasaleden - Boliden

Igår tittade jag upp mot kanten av den nya Hötjärnsdammen nära Boliden och tänkte: Nej, nu är det dags för vila! Tack och lov fanns det ett rum kvar på Annexet i Boliden, en gång i tiden av del av det s k Brukshotellet i Boliden.
En annan anledning till utmattning var leden, leden... var skulle de vackra brandgula markeringarna nu ta vägen? Nasaleden försvinner in i ett stort sandmagasin. Men Anders Björck ska snart hjälpa mig, en av de som arbetat med projektet Nasaleden (se gärna deras hemsida: www.nasaleden.com).
Annars har jag en en boklig guide med mig. Det är Per Andrés initierade bok "Nasafjällsvägen 1771-1810" - del sträckan Skellefteå - Glommersträsk. Boken trycktes 1987. André var revirförvaltare för domänverkets skogar i Skellefteåområdet och historiskt engagerad. Och nu tar jag hjälp av hans kartläggning fam till Forsbacka. Sedan tar leden slut! Därefter får jag trixa mig fram till Skellefteås centrum Kanske till kyrkan? Det var ett landmärke för leden på 1700-talet. Enligt domboken från Arvidsjaur 1772 anmäldes en väg från Avaviken till just Skellefteå kyrka. Anledningen var just transporterna från Nasafjäll.
Det är varmt idag, soligt. Blir en varm vandring. Men så roligt vara nära målet!
PS.
Det har inte funnits mycket till Internet under resans gång, kunde dessvärre inte koppla upp mig från min nya mobil. Min Nasaledsblogg blev lidande av detta, men jag ska göra en trycksak av vandringen!

6 juli 2010

Nasaleden - Avaviken

Program finns här: http://midsommarudden.blogspot.com/2010/06/nasaleden-2010.html AVAVIKEN. Har just anlänt till denna Nasaledsomspunna vik. Batresan gick pa tva timmar fran Mellanström med Kjell Marklunds snabba bat (Skriver pa ett tuskt tangentbord, därav avsaknad av vissa bokstäver!) Hur nattlogi hos Verner Hoffmann som hur ut ett litet hus intill sitt eget. Verner gläder sig ikvall mest at fotboll, han ar övertugad om att Tuskland gar till final i fotbolls-VM!
Ikväll var det ocksa möte i Mellanström. 25 personer kom och sag filmen Silverfjället och lussnade till Bo Lundman och mig. Det var sa rörande med intresset för Nasafjallsepoken. Flera av mina slaktingar var ocksa pa plats. Som t ex faster Thea, 90 ar, och hennes barnbarn Helena som jag inte sett pa sa manga ar. Även kusin Bill med hustru Christina. Vi alla ar faktiskt attlingar till en gruvfogde som en gang beslöt sig för att bosätta sig i Adolfström. Det är bland annat sadant som man kommer pa nar man graver litet i historien.
Resan till Mellanström pa sjön Uddjaur var otroligt vacker. Erland Marklund körde baten fran Kuorrokvejk, ett gammal hallställe - det med - för Nasaleden.
Men nu vantar vila. Halv atta ska vi ge oss av. Innan dess bjuder Verner pa nugräddat bröd och kaffe. Nästa natt blir i - Tjärnheden, ett dödisomrade. Mer om detta senare! Och mer senare om den fina resan längs med hela Storavan.

Nasaleden 2010 - Arjeplog

Program finns här: http://midsommarudden.blogspot.com/2010/06/nasaleden-2010.html
Med stor spänning ska vi snart titta på utgrävningarna i Arjeplog! Lars Liedgren från Silvermuseet ska berätta. Med all sannolikhet kommer det att handla mycket om kyrkplatsens etablering på 1600-talet. Med Nasafjällssepoken utvecklades samhället Arjeplog. Det blev en marknadsplats och fick en egen församling.
Gårdagens långa båttur på Hornavan blev verkligen en upplevelse. Efter starten i Jäckvik tog Karen Ingebgrigtsen kurs mot Vaxnäs. Denna, numera övergivna, fjällby blev under 1630-talet etablerad som en hållplats för transporter från Nasafjäll. Här fanns samer som hade lärt sig till sjömän, det finns angivet att de satte segel på båtarna. Men varför åkte de till den östra sidan av Hornavan? Sjövana Karen visste besked: Västanvinden ligger på så att det är lämpligt hamna i just Vaxnäs.
Nästa stopp blev Laisvik. En vacker plats inne i en vik, i mitten av Hornavan. Men innan dess åkte vi över djupet 226 meter! Sveriges djupaste sjöpunkt, mitt under oss... det kändes märkligt. Sjön är 65 km lång. På Karens ekolod kunde vi hela tiden se fiskar, några av dem riktigt stora.
Ikväll fortsätter vandringen. Först till Kurrokvejk, sedan med båt till Mellanström/Kasker. Här blir det möte med film och berättelser om Nasaepoken. Kvällen avslutas med båttur över Storavan till Avaviken. På denna historiska hamnort har jag bokat in rum hos Verner Hofman. Och halv åtta nästa dag blir till vandring mot Tjärnheden! Hör av dig om du vill med: 070 35 00 555.

5 juli 2010

Nasaleden 2010 - Hornavan

Program finns här: http://midsommarudden.blogspot.com/2010/06/nasaleden-2010.html

Jäckvik 6:30. Snart dags att äntra båten med Karen Ingebrigtsen som kapten! Nu ska hela Hornavn, mer än sex mil lång och Sveriges djupaste insjö, avverkas. Mitt på dagen blir det ett stopp i Laisvik.
Sedan i fredags har jag besökt Nasafjäll, vandrat ned till sjön Sädvajaure. Tyvärr fanns noll nätåtkomst längs med hela sträckan. När jag sedan övernattade i stugbyn Silverhyttan i Ballastviken var Internet så seg... det tog 20 minuter att bara få tillgång till en länk.
Vandringen från Nasafjäll bjöd på bästa möjliga väder. Klarblå himmel, lätt vind och sol, sol. Absolut kalfjäll så långt ögat kunde nå. Det tog fem timmar innan jag skymtade några vandrare på leden; ett ungt par med hund. Då hade jag just tagit två dopp i en liten sjö. Det märkliga var att det kändes varmt - trots snö och is som låg kvar i ena kanten.
Själva gruvområdet på fjället såg lika övergivet som jag minns det. En "fjällöken", som min bokliga gruvguide Janrik Bromé, beskriver det. "Alltför barbariskt", sa bergmästaren Lybecker på 1630-talet. Här finns inte ens en buske. Området ligger på tusen meters höjd. Slagghögar, renstängsel runt de största - mest djupa - orterna. Men kokhusets stenar från 1600-talet hade ytterligare ramlat ned. Begravningsplatsen, Sveriges högst belägna, där ett 15-tal (ungefär, ingen vet) begravts låg i respektfull frid. Kyrkklockan, en triangel c a 70 cm stor, satt fortfarande kvar på sin träpåle.
Bilder från besöket går inte publicera nu, men de kommer!
Och vandringen? Efter 13 timmar kom jag fram till Guijaure, slog upp mitt lilla enmanställt nedanför fjällstugan. Inget liggunderlag, men sov som en stock till halv nio. Enda gången min sömn avbröts var av ett kort regn. Minns att jag bara vände mig om och tänkte "det går över".
Nästa dag väntade guidad visning i Silbojokk, den gamla hyttan. Det kräver ett eget kapitel. Liksom det spännande mötet i Jäckvik igår eftermiddag och kväll.
Nu väntar Karen vid båten! Mot Arjeplog!

1 juli 2010

Nasaleden - dags ge sig av i morgon

Program finns här: http://midsommarudden.blogspot.com/2010/06/nasaleden-2010.html

Peljevägen, Laisvall 22:17.
Det blir sol över Nasafjäll i morgon! Packat ryggsäcken med mitt lilla tält (1,6 kg) och en lätt sovsäck. Matsäck blir fläskkarré, ost, frallor och – sniglar i vitlökssmör.
I morgon klockan nio lyfter helikoptern från Vuoggatjålme med Björn Helamb. Bara den flygturen blir spännande – här kan man följa leden ned till Sädvajaure. I gruvområdet blir det möjligt se alla gamla gruvhål med omgivningar. Visste ni att det anrika gruvbolaget Boliden hade inmutningsrätten till Nasafjäll fram till år 1999? Enda skälet är bibehålla gruvan under så lång tid var att bevara det historiska minnet. Så skriver Bo Lundman, Piteå, i sin kommande skrift ”Nasafjäll efter år 1810”. Därmed förstärks känslan av att Laisdalen med dess älv varit kommunens mineralnerv. Laisvallgruvan (1943–2001) var precis, som Nasa främst en blygruva.
Bolidens sista aktiva försök att hitta brytningsvärd malm på Nasafjäll inföll strax efter andra världskriget, 1947–1948. Men slutsatsen var att lönsamheten ansågs minimal.