Fjällnejlika och kommande almanacka med blommor

Anländer till Luleå med flyg, tar bil från de regntunga skyarna, via dimman och mellan Älvsbyn och Arvidsjaur övergår höst till vinter. Snart täcks grankvistar av snö. I Arjeplog är vintern kommen. Men i mina tankar planerar jag en julkalender – om blommor! I somras lärde jag mig en intressant sak: Geologer är ofta intresserade av växter. Bakgrunden var att jag fotograferade en fjällnejlika på sluttningen av Svaipa (ovanför Laisdalen). När jag senare mejlväxlade och skickade bilderna till Jim Lundqvist beskrev han hur just denna växt kunde ha varit ”indikator på rikare mineraler – och, gud vet, kanske var det som gjorde att han startade sin undersökning av 'Das Fenster von Gautojaure' och slutligen upptäckte Laisvall-malmen”. ”Han” syftar här på geologen Fritz Kautsky.
Jim Lundqvist är född och uppväxt i byn Hällbacken, 15 km norr om Laisvall. Med tiden blev han intendent vid Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm, och docent i ekologisk botanik, men har nu – på ålderns höst – återvänt till sin hemkommun. Jim var med och skjutsade geologen Fritz Kautsky – som kartlade malmförekomsten i Laisvall på 1930-talet – på sjön Laisan ”många gånger” och Jim beskriver hur Kautsky omnämnde fjällnejlikan som ”kopparblomman”.
Nu ska jag välja ut blommotiv till årets almanacka. Senare idag blir det fortsatt redigering av kommande Laisvallfilm.
Titta in i Jim Lundqvist värld! http://biphome.spray.se/jim.lundqvist/

Vad tycker du, Anders Sundström?

”Det här är stöld!” Det här måste Folksam ändra på”. Mina föräldrar i Arjeplog är inte nådiga. De är ovanligt ilskna. Annars brukar det vara jag som eldar på i olika frågor. När de berättar vad som hänt med en av sina försäkringar, tecknade i Folksam under femton års tid, är det svårt att tro att det är sant. Det handlar om en grupplivförsäkring ”begravningshjälpen”. Enligt Folksam innebär försämringen att livförsäkringsutbetalningen till efterlevande halveras vid 70 års ålder. Totalt berörs 420 000 pensionärer som tecknat Folksams grupplivförsäkring genom olika pensionärsorganisationer. Och nu säger alltså företrädare för Folksam att ”det är alldeles för få som vill teckna försäkringen och kundbeståndet blir allt äldre” (Anders Olson, chef Partnermarknad Folksam) och därmed sänker man den utlovade ersättningen. Försäljningen av grupplivförsäkringen upphör från och med 1 januari 2010. Folksams egna undersökningar visar istället att de försäkringar som efterfrågas idag ska ge ersättning medan man fortfarande är i livet. I brevet till min pappa står det: ”... sänker vi ersättningen som betalas ut när du avlider från 21 200 till 12 000 kronor”. Men också dessa motsägelsefyllda rader: ”Du är en värdefull kund för oss och vi i Folksam är måna om att du har ett bra försäkringsskydd. Jag hoppas att du har förståelse för att vi genomför dessa förändringar”. Min mamma undrar med sarkasm om inte Folksam behöver starta ett ”lågbudgetbegravningsbolag”.
I tidningarna har olika representanter uttalat sig från Folksam, men var finns en kommentar från Anders Sundström? Jag menar, här finns ju en man som står arbetarrörelsens värderingar nära och han är VD för Folksam. Under fyra år var han (s)-minister på olika poster. Hur många har inte röstat på dig, Anders? I Norrbotten är det i vart fall väldigt många och även om det var en annan tid – när du var politisk företrädare – så bygger man sitt värde som aktör på förtroenden; då som nu. I dag medger din egen chefsjurist Kjell Nilsson i Aftonbladet (24/10) att text i försäkringsbeskeden kan uppfattas som ”vilseledande”. Tycker du, Anders Sundström, att ditt försäkringsbolag verkligen har gjort rätt? Varför har du inte med egna ord försökt förklara hur det kunde bli så här? Wanja Lundby-Wedin har tvingats ut på banan och svara på frågan. Hon svarar att hon sitter i styrelsen för Folksam Liv och inte Folksam Sak. Jag är inte så säker på att den förklaringen håller i den uppblossande debatten.
Jag skickar med en bild från Laisvallgruvan 2001 där vi traskade runt tillsammans. På den här bilden möter du Karl-Lennart Lundmark, borrare. Det var några veckor innan nedläggningen. Och det finns ett kapitel om besöket i min bok om Laisvallgruvan.

PS! Den 27/10 gick Anders Sundström ut och försvarade sänkningen. ”Problemet är att många försäkringstagare uppfattat sin försäkring som ett sparande i stället för en riskförsäkring. Det beklagar jag.” Detta, och mycket annat, skriver han på Folksams egen hemsida. Läs gärna själv och bedöm! http://media.folksam.se/

Om droger på nätet och IF Metalls initiativ i Kiruna

I Piteå-Tidningen den 21 oktober 2009 kan vi läsa: ”27-åringen är en av många runt om i landet som köpt drogen via internet. Bara i Norrbotten misstänks 39 personer, de flesta ungdomar, ha köpt den förbjudna drogen. Hälften har erkänt att de handlat drogen. 'Jag visste inte att det var narkotika', sa 27-åringen i rätten. Som anledning till att han köpt drogen uppgav den åtalade att han haft ångest och sömnproblem, och därför bara brukat det vid behov.”
Jaha. Bäste unge man, om du hade ångest och svårt att sova, vilket verkligen kan bli till svåra problem, då får man gå till en vårdcentral. Visserligen kanske man får sitta i telefonkö eller hasa sig iväg till en mottagning, men köpa medicin från en skojare på nätet? Hur bra kan det vara?
Det vet du, och de allra flesta, att det är livsfarligt köpa preparat genom att själv klicka på tangentbordet. Unga människor dör. I april i år dog till exempel två i Gällivare, 19 och 21 år gamla, på grund av s k nätdroger.
I Kiruna vet man det. I mars 2006 gjorde jag mitt första reportage om en ecstasyhärva i gruvstaden. Bakgrunden var att tjugo personer från Kiruna åtalats för narkotikabrott i november 2005 . De var i åldrarna 18 till 31 år. Närmare sextio personer hade innan dess varit inne på förhör. Rättegången pågick i två veckor. En av de dömda berättade hur festandet gick till: ”Man träffas i gäng hemma hos någon, sådana man känner. Man grundar med starköl, sen tar man en tablett. Efter sådär fyrtiofem minuter, en timme känner man om det fungerar. Om det inte känns tar man en till och kanske ännu en. Sen kanske man tar en drink på krogen.”
Om vår unge man i Piteå-rättegången däremot hade arbetat på LKAB i Kiruna hade det inte varit lika enkelt. Åtminstone hade det funnits en möjlighet att tablettkonsumtionen blivit upptäckt i tid. Det är räddningen för många. I mars i år intervjuade jag företagshälsovård och Gruvtolvans Harry Rantakyrö och Stig Starlind. IF Metall har utgjort spjutspetsen i ett drogtestprogram som omfattar samtliga anställda. Företaget har drygt tretusen anställda i Sverige. 2008 testades 810 personer, men även anställda inom entreprenörsföretag som uppgår till 235. Stig Starlind berättade att han”själv är alkoholist, men lever nykter sedan arton år. Jag höll på att gå under. När jag hade bestämt mig för att sluta dricka började jag föra diskussioner bland arbetskamrater och i facket. Överallt såg jag problemen med spriten. Allt kunde bara rulla på tills dess graven öppnade sig framför en.”
På bilden här ovan: Harry Rantakyrö och Stig Starlind på Kirunavaara fjäll. Det blåste snålt och hårt. Om ni inte redan visste vilket storverk de uträttar mot droganvändning – läs om det! Det värmer så förbaskat skönt, lika ont som det gör när jag läser om unga människor som trixar med nätdroger.
Läs gärna mina två reportage från Kiruna här:
http://www.drugnews.se/article.asp?id=3291 (2006)
http://www.drugnews.se/article.asp?id=5515 (2009)

PS. I morgon ska jag till Falun för att delta i Industrihistoriskt forum och berätta om dokumentationen i Laisvall. Det ska bli spännande!

Logistik och en lans för Friluftsfrämjandet

I Lappland är logistik överlevnad. När jag tittade på Laisvallgruvans historia var det spännande följa hur viktigt det var att kunna frakta malmen från gruva till hamn. Gruvor i Sverige äger ju den egenheten att de sällan uppstår i tätbebyggda storstadsområden som vid Mälaren. Utan gruvfyndigheterna i norra Sverige skulle genast den svenska historien behövas skrivas om med rejäla penndrag. Med blygruvans start 1943 uppstod snabbt ett nytt vägsystem i Arjeplogs kommun. Det var många som gavs arbetstillfällen i den växande transportsektorn. Jag tänker på detta medan jag läser raderna om att en av min barndoms ”pappor” i grannskapet gått bort, Erik Hofman. Han, liksom en lång rad pappor, började arbeta som lastbilschaufför, körde malmbil från Laisvallgruvan, men som barn på Norrbacka i Arjeplog tror jag knappt att jag var medveten om vad olika pappor gjorde. Vi barn lekte mest. Och Eriks barn var Anna och Per, de var i det närmaste jämnåriga med min bror och mig. Vi var hemma hos varandra och drack saft och åt bullar. Firade nyår. Lekte på vallen med de höga tuvorna intill Domängatan. Här fanns också en stor skog med ett litet trähus med ”Supar-Gunnar”. Ja, så kallade vi honom, i full respekt med att vi inte skulle stoja för mycket omkring stugan, för denne man kunde bli arg. Vi lyssnade på Tio i topp, Sveriges Radios första topplista för musik. Men även om jag aldrig förstod vad pappan Erik arbetade med när jag var barn visste jag ett: hans engagemang för Friluftsfrämjandet och stugan på Renberget. Vilken insats! Det var vanligt att familjerna packade matsäck på söndag förmiddag och tog skidorna upp på berget. Det var tufft sista biten, och förstås farligt ta sig ned när det var is i spåren. Men vilken skön känsla när man kunde stå hela backen ned! Pappan på Domängatan är borta, mina föräldrar har mist en nära vän och en familj sörjer. Åter visar sig livet vara ändligt.
Men vad kan vi lära? Friluftsfrämjandet vill nå den breda skaran friluftsintresserade människor som vill ut i friska naturen utan krav på tävlingsmoment. Vilken skön idé! När Arjeplog i veckan som gick utropades till den plats i Sverige där folk var fetast kanske dessa idéer – framburna av en engagerad skara idealister – kan bli mer aktuella. Det är lätt att försöka skoja bort statistiken, nonchalera den eller misstro uppgifterna från det beskäftiga 08-området. Men även om allt inte riktigt kanske stämmer är det en varningslampa som blinkar. Just i Arjeplog borde det ju finnas de allra bästa förutsättningarna för hälsosam livstil... Jag bugar mig i respekt för alla dem, som liksom Erik Hofman, gav sin tid för att vi skulle röra mer på oss. Alltså! En lans för Friluftsfrämjandet.

Låt Självhjälpsprogrammet vara kvar!

En av mina vänner från uppväxten, Thomas Nilsson, skickar över ett mejl. Han är psykolog och grundare av Spelinstitutet i Piteå. Thomas engagemang och kunskap inom området spelmissbrukare är stort. Han är en av de bästa i landet. En gång bjöd jag in honom till ett möte på ABF i Stockholm. Tyvärr, det kom bara elva personer, men både SvD skrev om mötet och på första rad satt den nuvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hennes penna glödde över blockets sidor. Jag var imponerad över hennes nyfikenhet på ämnet.
Nu, kulturministern, måste du ta dessa anteckningar från förr med till dina kollegor i regeringen och säga ifrån: Låt Självhjälpsprogrammet vara kvar! Tydligen saknas det några futtiga kronor för att låta sajten www.slutaspela.nu överleva. Här håvas det in miljardbelopp, men människor vars liv trasas sönder av spelberoende lämnas i vägkanten i sällskap med sina anhöriga. Hallå! Är någon hemma? vill man ropa.
I just Piteå och hos Thomas Nilsson och andra engagerade medarbetare har man utvecklat detta program där människor kan få fri rådgivning. Experter i hela landet hyllar programmet.
Med Thomas egna ord: ”Sveriges politiker har inget att yvas över för den spelpolitik som drivs för att värna dem som blir spelberoende. Sverige är fortfarande ett u-land i frågor som rör preventionsarbete, råd, stöd, behandling och forskning om spelberoende trots en ändlös rad av statliga utredningar. Politikerna vill gärna ha de pengarna som spel genererar för att göra gott men vetskapen om att mellan 20 – 50 % av omsättning på spel, beroende på spelform, kommer från dem som har problem med spel borde gör fler än undertecknad sömnlös mellan varven.”
Spelberoende är ett gissel. Det är bara att öppna dagens Aftonbladet (19/10) för att läsa om en kvinnlig s-politiker i Skåne som förskingrat 300 000 kr från föreningskassan.

Läs mer: http://www.spelinstitutet.se

Om Thomas Nilsson i Laisvall finns ett utdrag här, finns även med i min bok "Blygruvan i Laisvall" (2009): http://www.laisvall.net/midsommar/utdragbok.html. På bilden sitter han på den gamla lastbryggan i Laisvall och minns. Året var 2001. All heder åt ditt engagemang för världen, Thomas, allt detta grundlade du i gruvsamhället i Lapplands inland.

Mitt filmgäng: Stefan Holm och Petra Dahlberg

Jag satt litet planlöst och tittade på bilder på en hårddisk från 2006. När bilden med Stefan Holm, Petra Dahlberg och jag kom upp blev jag alldeles varm om hjärtat!
Vi är i slutfasen av inspelningen, någon månad innan den stora laven ska sprängas. Och nu, tre år senare, har Petra och jag besökt bokmässan ihop. Jag gläds åt hennes arbete på SVT med en uppmärksammad serie om alkohol "Kysst av spriten".
Stefan Holm har flyttat till Arjeplog med sin Christina och studio.
De både, där i en kylig hösteftermiddag, med mig och min T-shirt "I LAVE YOU" blir kvällens bildpublicering.
Nu ska jag iväg till fridykarkursen och lära mig att andas djupt! Och rätt.
Det behövs både i vattnet och när man arbetar med filmprojekt.

Jag tänker på Magasin Laisdalen och sommaren 2010

Jag funderar på våren och sommaren 2010!
Det blir tredje året med Magasin Laisdalen och fjärde sommaren som jag arrangerar aktiviteter i Laisdalen.
Så här skrev jag i 2009 års redaktörsruta. Jag publicerar detta för att få in tips till nästa års utgivning. Vad tycker du ska finnas med från Laisdalen 2010? Om Du önskar enstaka exemplar av magasinet finns de på Silvermuseet i Arjeplog och i Laisdalens Livs.

”Det här är andra utgåvan av Magasin Laisdalen. Petra Dahlberg och Göran Johansson har varit assisterande reportrar. Varsågod! Det här numret är Ditt! I årets upplaga är det många unga kvinnor med – och äldre män! Jag skulle kunna skriva gubbar, men det tenderar se nedlåtande ut i tryckt form. Och vi älskar förstås våra gubbar – på gott och ont!
Om det ännu finns någon som tror att Lapplands inland ensidigt är en manlig maktbastion kan det bestämt dementeras. De unga kvinnor vi mött och intervjuat är ytterst kraftfulla. De gör sina egna livsval och får utlopp för sina kreativa förmågor. Arbetsmarknaden i norr med gruvor, skog och vattenkraft engagerar dock fortfarande mest män. Men dagens inkomster hämtas också från nya arenor; besöksnäring, datautveckling, konst, hantverk och servicenäring. Här uppstår mer jämlika förhållanden och den idoge entreprenören kan hitta sin nisch – oavsett kön.
På samma sätt har vi mött generösa och livsbejakande äldre män. Tas deras berättelser och livserfarenhet tillvara? Den dag vi verkligen vill veta hur det var – där vi växte upp och påbörjade våra liv – finns möjligheten kanske inte kvar.
Allan Lundqvist i Hällbacken äger en unik historisk inblick i hur Arjeplogs kommun utvecklats.
En gång var hans pappa August kommunalråd i fjällkommunen. När det var dags för sammanträde vandrade han till byn Jutis, tog bussen ned till centralorten. Här fattades avgörande beslut om en kommun som var lika stor som Skåne och halva Blekinge tillsammans. Allan själv var en av pionjärerna som stugvärd i Arjeplogs kommun.
Hans stugor var alltid bokade. Annonserade han en enda gång? Nej, inte vad han kan minnas!
På sextio år har våra liv och vägar till beslut förändrats radikalt. Informationen som strömmar emot oss är enorm. Hur skönt är det då inte att avsätta några dagar för att vandra i skogen? Hitta en vandringsled nära en fjällsluttning och pusta ut på dess topp? En av mina bästa upplevelser är att uppsöka höjder och blicka ut. På en och samma gång upplever jag min litenhet, att vara en liten futtig organism i världsalltet.
Men överblicken fyller mig också med betydelse. Det finns ingen bättre meditativ plats för mig att sortera känslor och få kontroll över ett oroligt inre. Möjligen skulle det vara öppet hav!
Å andra sidan är en cykeltur inte så dum heller. Du kommer väl med den 8 augusti när det blir cykellopp mellan Slagnäs och Laisvall? Eller Båtsjaur till Laisvall?
Det är många som ler och skrattar i denna tidning... Det kanske ni redan upptäckt? Så känner vi som arbetat med Magasin Laisdalen! Ett varmt tack till Camilla Wallström Baum för att vi fick låna Ditt ansikte för omslaget (du var själv väldigt tveksam!). Men det speglar precis den idé vi vill att magasinet ska visa om att ”bju’ på sig själv!”
Trevlig sommar!”