Tufft gjort av Marianne!

Det är så roligt när folk vågar något extra!
Marianne Hofman säger upp sig från jobbet på Nyheter i Norr, drar igång en ny sajt och drar ut i det okända.
Sedan länge har jag diskuterat samarbete med henne om mitt magasin om Laisdalen. Och nu kan det bli av! Ser fram emot en spännande vår.
Annars är det just nu läge för att bli sändningsklar för filmen om Laisvall. Det handlar om den SVT-version i samarbete med Filmpool Nord som nu ligger klar för visning. 28 minuter i kanal ett. Det är nio år sedan sista smällen under jord. Men smällen med laven i Laisvall kommer att höras om och om igen. På film.
Kolla Arjeplognytt! http://www.arjeplogsnytt.se/

Nasaleden - Mål i Skellefteå

12 juli 2010: I lugnt tempo gick jag de sista stegen fram till landskyrkan i Skellefteå och sedan Bonnstan. Det hade varit en otroligt fin vandring längs med älven sista timmen.
Jag dröjde på stegen, för det var en så fantastisk känsla vara i mål. Mina fötters ansatta trampsulor hade slutat ömma.
De historiska vingslagen gjorde sig påminda vid de röda timrade kronomagasinen vid kyrkan. Under 1808-1809 års svensk-ryska krig, utgjorde dessa bodar förrådsmagasin, s k kronomagasin. Landskyrkan tronade präktigt i vitt.
Mitt första minne av kyrkan är min moster (mammas syster) och farbrors (pappas bror) bröllopsbild, det var här de växlade ringar. (Vilket senare visade sig vara fel, bara ett felaktig minne som klistrat sig fast, kyrkan där de vigdes var förstås i Åmot 1960: "Det är den vackrast belägna kyrkan norr om alperna!" som ärkebiskop Nathan Söderblom sa vid invigningen 25/3 1917. Däremot bodde Ingrid och Folke i Skellefteå många år).
Min farbror Folke är uppvuxen vid Uddjaurs strand, mitt i Nasaledens land. Hans mor - och min farmor - kom från Mullholm som en gång i tiden var ett bergfrälse för Nasabolaget.
Landskyrkans stomme är från 1300-talet, men i slutet av 1700-talet byggdes den om. En spännande inventarie är "Skelleftemadonnan" från 1160-talet. Det är en Mariaskulptur i valnöt, troligen gjord i Tyskland. Men någonstans på vägen har själva Jesusbarnet tappats ur hennes händer... och armarna stympats vid armbågarna. Tänk vilken märklig syn detta måste ha varit under Nasafjällsepoken! Gick vandrarna in i kyrkan? Kunde man se denna madonna på 1600- och 1700-talen? Den pensionerade prästen Lars Jonsson, som guidar i området, berättar att man troligen, men inte säkerligen, kunde se madonnan vid den tiden.
Nasavandrarnas mål området kring landskyrkan och Bonnstan. Några hundra meter från kyrkan ligger den märkliga gamla kyrkstaden. Vanligast är tvåvånings­hus med åtta kammare och envåningshus med fyra olika kammare med en gemensam murstock. Kyrkplatsen byggdes på grund av kyrkoplikt; bönderna var tvungna att besöka kyrkan, men om de bodde långt ifrån kunde de få en plats för övernattning. Samma förhållanden fanns i Arjeplog där kyrkplatsen tyvärr är borta. (Däremot finns Kyrkholmen kvar). I Arjeplog hette det att man var "Kyrkstad med lappstad" och i Jäckvik var det endast "Kyrkstad".
Kyrkoplikten bidrog förstås också till utbyte! Vid kyrkstäderna arrangerades marknadsplatser "... och här träffade man sina vänner, släktingar och kanske sin tillkommande och behövde inte tänka på vardagens slit. På höstarna, vid mikaeli, var här en informell arbetsförmedling – drängar och pigor kunde städslas av nya bönder. Här såldes hästar och varor och här roade man sig på kvällarna. Och här samlades man till ting" (citat från Bonnstans nyhetsbrev).
Så äntligen har jag förlikat mig med två begrepp: Det första gäller Arjeplog som ibland kallas för "plassen" (plassn - oftast utan e!). Jag har alltid ansett "plassn" vara så - fult, men det bär anor från 1640-talet. Det andra är "stan" (oftast med långt markerat a), d v s Skellefteå.
Vandringsleden mellan Avaviken och Skellefteå började byggas 1642. Redan samma år åkte (det vill säga gick eller åkte häst) landshövdingen Krusebjörn vägsträckan. Detta skriver "min guide" Janrik Bromé om i boken Nasafjäll. Han citerar Landshövdingen: "Om Nasafjälls silverbruk någon fördel skall giva, måste det såväl om vintern som sommaren provianteras".
Nu återstår att vandra de andra Nasalederna! Den senaste i tid är den till Mo i Rana (vandring i juni 2011 gissar jag), den tredje till Piteå (via Adolström, start 11 juli 2011). Jag ska även sammanställa en skrift om sommarens vandring.
40 mil från Nasafjäll till Skellefteå. Varav 23 mil per fot. Otroligt... tänk att det gick så bra! Men jag har haft mat, övernattat väl, mött så trevliga människor längs med hela vägen, möten har avlöst varandra (Silbojokk, Jäckvik, Arjeplog, Mellanström och Glommersträsk - sammanlagt har jag haft närmare 150 personliga möten efter leden!) Båtresorna har gett en ny insikt om min hemkommuns sjöfart och alla platser längs med vattenkanten.
"Dra åt Nasafjället!" hette det för trehundra år sedan. En besvärjelse för ett hårt liv som inte bara rörde brytningen på Nasafjället eller i smälthyttan i Silbojokk. Det avsåg inte minst de långa färder sommar och vinter som var nödvändiga för att hålla igång driften. Alla människor i denna del av Sverige är berörda av Nasaepoken.
Texten på minnesstenen i Silbojokk säger:
”Nasafjälls silver/bröt här bygd/kyrkan tjänade/bergsmän och fjällbor/drömmen om makt/dock flydde för fiender/fjället ger bröd/blott åt ödmjuka sinnen.

Nasaleden - Myckle

Snubblande nära! Men nej, igårkväll kl. 23.15 gav jag upp. Mina fötter sa stopp. Det är egentligen inte så svårt att gå, men asfaltskanter i femton kilometer efter närmare två mil i skogsterräng (ungefär, har ej exakt längd mellan Hötjörn och Forsbacka nu) - nej, det får bli nog. Så sista trevliga sträckan in mot Skellefteå får bli denna förmiddag. Varmt och sol! Vill ju gärna se infarten till Skellefteå. Vandringen avslutas i 'Bonnstan', nära landsförsamlingens kyrka.
Nog känns Nasafjäll avlägset här vid kusten. I Forsbacka fick jag äntligen se Skellefteåälven som följt mig likt en skugga större delen av vandringen. Ville bada, men tji nej, vassa stenar och block i en brant hindrade detta. Här fanns en fin rastplats och bra information om Nasaleden - men ingen trappa ned till älven. Å andra sidan förstår jag kanske vitsen; vattnet var litet strömmande.
Nu ska jag plåstra om fötterna och ge mig av!

Nasaleden - Boliden

Igår tittade jag upp mot kanten av den nya Hötjärnsdammen nära Boliden och tänkte: Nej, nu är det dags för vila! Tack och lov fanns det ett rum kvar på Annexet i Boliden, en gång i tiden av del av det s k Brukshotellet i Boliden.
En annan anledning till utmattning var leden, leden... var skulle de vackra brandgula markeringarna nu ta vägen? Nasaleden försvinner in i ett stort sandmagasin. Men Anders Björck ska snart hjälpa mig, en av de som arbetat med projektet Nasaleden (se gärna deras hemsida: www.nasaleden.com).
Annars har jag en en boklig guide med mig. Det är Per Andrés initierade bok "Nasafjällsvägen 1771-1810" - del sträckan Skellefteå - Glommersträsk. Boken trycktes 1987. André var revirförvaltare för domänverkets skogar i Skellefteåområdet och historiskt engagerad. Och nu tar jag hjälp av hans kartläggning fam till Forsbacka. Sedan tar leden slut! Därefter får jag trixa mig fram till Skellefteås centrum Kanske till kyrkan? Det var ett landmärke för leden på 1700-talet. Enligt domboken från Arvidsjaur 1772 anmäldes en väg från Avaviken till just Skellefteå kyrka. Anledningen var just transporterna från Nasafjäll.
Det är varmt idag, soligt. Blir en varm vandring. Men så roligt vara nära målet!
PS.
Det har inte funnits mycket till Internet under resans gång, kunde dessvärre inte koppla upp mig från min nya mobil. Min Nasaledsblogg blev lidande av detta, men jag ska göra en trycksak av vandringen!

Nasaleden - Avaviken

Program finns här: http://midsommarudden.blogspot.com/2010/06/nasaleden-2010.html AVAVIKEN. Har just anlänt till denna Nasaledsomspunna vik. Batresan gick pa tva timmar fran Mellanström med Kjell Marklunds snabba bat (Skriver pa ett tuskt tangentbord, därav avsaknad av vissa bokstäver!) Hur nattlogi hos Verner Hoffmann som hur ut ett litet hus intill sitt eget. Verner gläder sig ikvall mest at fotboll, han ar övertugad om att Tuskland gar till final i fotbolls-VM!
Ikväll var det ocksa möte i Mellanström. 25 personer kom och sag filmen Silverfjället och lussnade till Bo Lundman och mig. Det var sa rörande med intresset för Nasafjallsepoken. Flera av mina slaktingar var ocksa pa plats. Som t ex faster Thea, 90 ar, och hennes barnbarn Helena som jag inte sett pa sa manga ar. Även kusin Bill med hustru Christina. Vi alla ar faktiskt attlingar till en gruvfogde som en gang beslöt sig för att bosätta sig i Adolfström. Det är bland annat sadant som man kommer pa nar man graver litet i historien.
Resan till Mellanström pa sjön Uddjaur var otroligt vacker. Erland Marklund körde baten fran Kuorrokvejk, ett gammal hallställe - det med - för Nasaleden.
Men nu vantar vila. Halv atta ska vi ge oss av. Innan dess bjuder Verner pa nugräddat bröd och kaffe. Nästa natt blir i - Tjärnheden, ett dödisomrade. Mer om detta senare! Och mer senare om den fina resan längs med hela Storavan.

Nasaleden 2010 - Arjeplog

Program finns här: http://midsommarudden.blogspot.com/2010/06/nasaleden-2010.html
Med stor spänning ska vi snart titta på utgrävningarna i Arjeplog! Lars Liedgren från Silvermuseet ska berätta. Med all sannolikhet kommer det att handla mycket om kyrkplatsens etablering på 1600-talet. Med Nasafjällssepoken utvecklades samhället Arjeplog. Det blev en marknadsplats och fick en egen församling.
Gårdagens långa båttur på Hornavan blev verkligen en upplevelse. Efter starten i Jäckvik tog Karen Ingebgrigtsen kurs mot Vaxnäs. Denna, numera övergivna, fjällby blev under 1630-talet etablerad som en hållplats för transporter från Nasafjäll. Här fanns samer som hade lärt sig till sjömän, det finns angivet att de satte segel på båtarna. Men varför åkte de till den östra sidan av Hornavan? Sjövana Karen visste besked: Västanvinden ligger på så att det är lämpligt hamna i just Vaxnäs.
Nästa stopp blev Laisvik. En vacker plats inne i en vik, i mitten av Hornavan. Men innan dess åkte vi över djupet 226 meter! Sveriges djupaste sjöpunkt, mitt under oss... det kändes märkligt. Sjön är 65 km lång. På Karens ekolod kunde vi hela tiden se fiskar, några av dem riktigt stora.
Ikväll fortsätter vandringen. Först till Kurrokvejk, sedan med båt till Mellanström/Kasker. Här blir det möte med film och berättelser om Nasaepoken. Kvällen avslutas med båttur över Storavan till Avaviken. På denna historiska hamnort har jag bokat in rum hos Verner Hofman. Och halv åtta nästa dag blir till vandring mot Tjärnheden! Hör av dig om du vill med: 070 35 00 555.

Nasaleden 2010 - Hornavan

Program finns här: http://midsommarudden.blogspot.com/2010/06/nasaleden-2010.html

Jäckvik 6:30. Snart dags att äntra båten med Karen Ingebrigtsen som kapten! Nu ska hela Hornavn, mer än sex mil lång och Sveriges djupaste insjö, avverkas. Mitt på dagen blir det ett stopp i Laisvik.
Sedan i fredags har jag besökt Nasafjäll, vandrat ned till sjön Sädvajaure. Tyvärr fanns noll nätåtkomst längs med hela sträckan. När jag sedan övernattade i stugbyn Silverhyttan i Ballastviken var Internet så seg... det tog 20 minuter att bara få tillgång till en länk.
Vandringen från Nasafjäll bjöd på bästa möjliga väder. Klarblå himmel, lätt vind och sol, sol. Absolut kalfjäll så långt ögat kunde nå. Det tog fem timmar innan jag skymtade några vandrare på leden; ett ungt par med hund. Då hade jag just tagit två dopp i en liten sjö. Det märkliga var att det kändes varmt - trots snö och is som låg kvar i ena kanten.
Själva gruvområdet på fjället såg lika övergivet som jag minns det. En "fjällöken", som min bokliga gruvguide Janrik Bromé, beskriver det. "Alltför barbariskt", sa bergmästaren Lybecker på 1630-talet. Här finns inte ens en buske. Området ligger på tusen meters höjd. Slagghögar, renstängsel runt de största - mest djupa - orterna. Men kokhusets stenar från 1600-talet hade ytterligare ramlat ned. Begravningsplatsen, Sveriges högst belägna, där ett 15-tal (ungefär, ingen vet) begravts låg i respektfull frid. Kyrkklockan, en triangel c a 70 cm stor, satt fortfarande kvar på sin träpåle.
Bilder från besöket går inte publicera nu, men de kommer!
Och vandringen? Efter 13 timmar kom jag fram till Guijaure, slog upp mitt lilla enmanställt nedanför fjällstugan. Inget liggunderlag, men sov som en stock till halv nio. Enda gången min sömn avbröts var av ett kort regn. Minns att jag bara vände mig om och tänkte "det går över".
Nästa dag väntade guidad visning i Silbojokk, den gamla hyttan. Det kräver ett eget kapitel. Liksom det spännande mötet i Jäckvik igår eftermiddag och kväll.
Nu väntar Karen vid båten! Mot Arjeplog!

Nasaleden - dags ge sig av i morgon

Program finns här: http://midsommarudden.blogspot.com/2010/06/nasaleden-2010.html

Peljevägen, Laisvall 22:17. Det blir sol över Nasafjäll i morgon! Packat ryggsäcken med mitt lilla tält (1,6 kg) och en lätt sovsäck. Matsäck blir fläskkarré, ost, frallor och – sniglar i vitlökssmör. I morgon klockan nio lyfter helikoptern från Vuoggatjålme med Björn Helamb. Bara den flygturen blir spännande – här kan man följa leden ned till Sädvajaure. I gruvområdet blir det möjligt se alla gamla gruvhål med omgivningar. Visste ni att det anrika gruvbolaget Boliden hade inmutningsrätten till Nasafjäll fram till år 1999? Enda skälet är bibehålla gruvan under så lång tid var att bevara det historiska minnet. Så skriver Bo Lundman, Piteå, i sin kommande skrift ”Nasafjäll efter år 1810”. Därmed förstärks känslan av att Laisdalen med dess älv varit kommunens mineralnerv. Laisvallgruvan (1943–2001) var precis, som Nasa främst en blygruva.
Bolidens sista aktiva försök att hitta brytningsvärd malm på Nasafjäll inföll strax efter andra världskriget, 1947–1948. Men slutsatsen var att lönsamheten ansågs minimal.

Nasaleden 2010

Senaste programmet! Snart börjar vandringen.
Fredag 2 juli NASAFJÄLL
Vi börjar med att titta runt i området kl. 10. För de som önskar finns det helikopter att anlita från Vuoggatjålme start kl. 9.00. 1 080 kr/per person (minst fyra pers.)
Senast kl. 12 börjar vi den historiska vandringen. Övernattning i tält efter vägen, förslagsvis vid Gujjavrre. Nästa morgon får vi sätta fart tidigt, det kan finnas bäckar som är svåra att ta sig över.
Vår ”bokguide” blir Janrik Bromés ”Nasafjäll” – ett norrländskt silververks historia (1923).
Lördag 3 juli – båttur från Roparudden för besökare.
Vandrarna framme i Silbojokk.
Åke Lundqvist, Ballastviken, berättar historien om Silbojokk och visar runt. De som vill vara med inbjuds ta båt med Åke Lundqvist från Roparudden vid Sädvaluspens strand kl. 15.30. Roparudden ligger 7 km ovanför Ballastviken. Skylt visar var du kan parkera. Detta kostar 150 kr/person. Kaffe/te/smörgås & guidning ingår.
Övernattning ”Silverhyttan”, Ballastviken. Morgonen därpå båt kl. 9.00 till Ringselet.
Söndag 4 juli JÄCKVIK
Möte i Jäckvik på Jäckviksgården, kl. 16.00. Anne-Kirsti Westerlund, ordf. i Föreningen Jäckviksgården, hälsar välkommen. Presentation av Jäckvik med Stina Vikberg Jonsson. Filmvisning: ”Silverfjället” (av Eric Forsgren,1968). Bo Lundman, Piteå, berättar om Nasafjäll efter 1810.
Kl. 18.00 Visning av kapellet och Stina Vikberg Jonsson berättar om bygden
40 kr, te/kaffe och macka ingår. Övernattning i Jäckvik. Nästa dag avresa med båt till Arjeplog med ett stopp i Laisvik.
Måndag 5 juli HORNAVAN/LAISVIK
Avresa med båt Jäckviks gamla hamn kl. 8.00 med Karen Ingebrigtsen som båtkapten.
Pris 580 kr/person. Ett stopp i Laisvik vid den gamla ångbåtsbryggan (Lilian och Hans-Jonny Wiklunds tomt).
kl. 13.00 med lunch & historia.
Tisdag 6 juli ARJEPLOG
Guidad visning av utgrävningar med Lars Liedgren, Silvermuseet. Arjeplog kl. 13.00. Forsatt vandring till Kurrokvejk c a 4 km, därefter båtresa till Kasker/Mellanström med Erland Marklund.
Tisdag 6 juli MELLANSTRÖM
Möte i Folkets Hus, Biblioteket kl. 18.30. Vi visar bilder från resan, ser filmen om ”Silverfjället”. Bo Lundman, Piteå, berättar om Nasafjäll efter 1810. Kvällstur med båt på Storavan med Kjell Marklund. Vi övernattar i Avaviken.
Onsdag 7 juli AVAVIKEN/ABBORRTRÄSK
Vandringen i riktning mot Abborrträsk
längs med markerad led. Vår guide:
Anders Vikström, Skogsstyrelsen, Arvidsjaur. Övernattning i tältkåta, vid Tjärnheden. Just här finns ett av världens största s k dödisområde; ett mycket intressant fenomen.
Torsdag 8 juli GLOMMERSTRÄSK
Vi går vidare till Glommersträsk.
Möte kl. 18.30 med Roger Brännström, ordf. för Nasaledens Intresseförening Skellefteådelen, och Mats Klockljung. Visning av filmen ”Silverfjället”. Övernattning.
Fredag 9 juli MOT HORNSTRÄSK
Fortsatt vandring förbi Missenträsk, Granbergsträsk, Jörn, Hornsträsk – och därefter hittar vi vila!
Lördag 10 juli BOLIDEN
Fortsatt vandring till Boliden. Besök på Bergrum, museet som skildrar Bolidens gruvverksamhet.
Söndag 11 juli SKELLEFTEÅ
Framme i Skellefteå c a kl. 17.00.

Vandrare bekostar mat och logi själva, liksom båtskjuts.
Syftet är att vi ska skaffa oss kunskap om de olika vägsträckorna för malm- och persontransporter. Idé & arrangemang: Maria Söderberg 070 35 00 555 info@mariafoto.se. www.laisvall.net och ABF Arjeplog.
2011 års vandring passerar Adolfström och avslutas i Piteå. Start 11 juli 2011.

Nasaleden 2010

Det här blir sommarens utmaning! Nasafjällsepoken förändrade hela Norrlands historia. Nu ska vi på plats – och genom att vandra och åka båt längs med sjöarna – försöka förstå mer av vad som hände. Följ med! Gå en kortare sträcka!

Fredag 2 juli
Klockan 10.30 har vi en genomgång av Nasafjäll där vi tittar runt i området.
För de som önskar finns det helikopter att tillgå från Vuoggatjålme kl. 9.00. Pris 1 080/per person om man är fyra per tur.
Förhoppningsvis är det inte snö! Men man får räkna med att ha rejäla skor, kanske stövlar med sig, för att kunna ta sig fram.
Klockan 12 börjar vi den historiska vandringen.
Övernattning i tält efter vägen, förslagsvis vid Gujjavrre. Den här platsen är en av de vackraste i Arjeplogs fjällvärld. Nästa morgon får vi sätta fart tidigt, det KAN vara bäckar som är svåra att ta sig över.

Lördag 3 juli kl. 16.00 – båttur från Roparudden för besökare!
Framme i Silbojokk. Åke Lundqvist, Ballastviken, berättar historien om Silbojokk och visar runt.
De som vill vara med inbjuds ta båt med Åke Lundqvist från Roparudden vid Sädvaluspens strand kl. 15.30. Roparudden ligger 7 km ovanför Ballastviken. Skylt visar var du kan parkera.
Pris 150 kr/person. Kaffe/te/smörgås & guidning ingår.
Vandrarna övernattar i Ballastviken. Morgonen därpå blir det avresa med båt kl. 9.00 till Ringselet.

Söndag 4 juli
Möte i det historiskt viktiga Jäckvik på Jäckviksgården, kl. 16.00. Anne-Kirsti Westerlund, ordf. i Föreningen Jäckviksgården, hälsar välkommen. Presentation av Jäckvik med Stina Jonsson Vikberg och filmvisning: ”Silverfjället”. Kl. 18.00 visning av kapellet i Jäckvik ca 1 tim med Stina Jonsson Vikberg (denna visning kostar 40 kr/person. Kaffe/te med macka ingår).
Övernattning i Jäckvik. Nästa dag avresa med båt till Arjeplog med ett stopp i Laisvik. Vi hoppas på bra väder & fina vindar. Hornavan är grym när det blåser mycket!

Måndag 5 juli
Avresa med båt vid Jäckviks gamla hamn kl. 8.00.
Ett stopp i Laisvik kl. 13.00 med lunch & historia. Laisvik var en viktig by under Nasafjällsepoken.
Vi borde också ha tid att göra ett stopp vid en annan plats, Vaxnäs, som är av historiskt intresse.
Övernattning i Arjeplog.

Tisdag 6 juli
Guidad visning av Lars Liedgren, Silvermuseet. Här den spännande utgrävningen på ”Platsen”, i folkmun plass´n. Arjeplog kl. 13.00.
Forsatt vandring till Kurrokvejk c a 6 km, därefter båtresa till Kasker/Mellanström.
Möte i Folkets Hus, Mellanström, kl. 18.00. Kvällstur med båt på Storavan. Vi övernattar i Avaviken för att sedan nästa dag påbörja den längsta vandringen under vår resa, drygt 40 km.

Onsdag 7 juli
Vandringen i riktning mot Abborrträsk längs med markerad led. Anders Vikström, Skogsstyrelsen, Arvidsjaur, går med oss som guide. Vi övernattar i en tältkåta, vid Tjärnheden. Just här finns ett av världens största s k dödisområde, ett intressant fenomen.

8 juli
Vi går vidare till Glommersträsk! Här finns äntligen en utarbetad led med fin skyltning läs mer här: www.nasaleden.com.
Övernattar i Glommersträsk– men vi vet inga detaljer ännu. Prel. möte kl. 18.00.
Se karta över den kommande vandringen som säger att vi har mindre än nio mil kvar.

9 juli
Fortsatt vandring förbi Missenträsk (där vi tänker på Sara Lidmans skildring av gruvarbete i boken ”Gruva”), förbi Granbergsträsk, Jörn, Hornsträsk – och därefter hittar vi vila.

10 juli
Fortsatt vandring till Boliden. Besök på Bergrum, museet som skildrar Bolidens gruvverksamhet.

11 juli
Vi beräknar vara framme i Skellefteå kl. 17.00.

Alla vandrare som deltar minst en heldag får ett vackert diplom!
Nästa års vandring kommer att avslutas i Piteå! Start 11 juli 2011.
Justeringar kommer att göras! Håll utkik, dock är datumen fastställda.
Allmänhet är hjärtligt välkomna till olika mötesplatser.
Annonsering kommer att ske i PT och Norran, samt i Magasin Laisdalen.
Information: Maria Söderberg 070 35 00 555 info@mariafoto.se.
Kostnad: Min idé är att samla ihop 20 000 kr för att kunna betala alla båtskjutsar och annonsering. I övrigt får vandrare bekosta mat och logi själva. Förhoppningsvis ska vi kunna skaffa oss sponsorer även här.

Tack Robert Aschberg!

Och tack också till din vän Gert Fylking. Ni gör en ovärderlig insats för kampen mot prostatacancer. Så roligt att ni även i år genomför en landsomfattande kampanj! För några dagar sedan fick jag en chans att personligen framföra mitt tack. Min fotografvän Eva Wernlid fanns påpassligt med på samma tillställning.
Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform. Varje år upptäcks närmare niotusen nya fall. Sjukdomen drabbar framför allt äldre män. Hälften är över sjuttio år och nästan ingen är under fyrtio vid diagnos.
Min pappa var en av dem.
Tack vare behandling – och hans egen vilja att aktivt medverka i den – fick han många år extra av sitt liv. Detta är jag övertygad om. Min pappa var levnadsglad och han ville vara med så länge som möjligt. Han tyckte om att fiska, jaga, vandra i skogen och resa. Han ville umgås med familj och vänner, läsa historiska böcker och förkovra sig. Men sedan galopperade sjukdomen vidare i hans kropp.
Omöjlig att stoppa. Omöjlig att behandla.
Kanske kunde han ha fått några ytterligare år? Ingen vet.
Under resans gång lärde jag mig hur vanlig denna cancerform är. En annan sak som jag förstod var att den kan vara skambelagd – trots alla år av upplysning. Sjukdomen angriper vitala delar i manskroppen och påverkar ofta mannens potens. Den ger urinläckage.
Bara i Sverige finns det ungefär 67 000 män som lever med mer eller mindre utvecklad eller botad prostatacancer. Dödligheten är påfallande hög och varje år dör 2 500 män i sjukdomen. Det behövs mycket mer stöd till de som arbetar med att bota sjukdomen. Politiker i alla läger måste skicka ljusstrålar över sjukdomen så att inte den inte tappas bort. Trots valår.
Alltså, tack grabbar!
Stöd Mustaschkampen! Gåvor till Cancerfonden via plusgiro 90 1986-0 eller bankgiro 901-9514.


Foto från den 23 april 2010. © Eva Wernlid.

Vintern rasar!
Arbetar med tema snösmältning inför nästa utställning som startar Valborg. Samtidigt hög tid skicka ut material om kommande sommarprogram! Här är en av annonserna.

Efter gruvan - snön räddar samhället Laisvall

Galleri Laisdalen vernissage 1 april 2010  

PRESSMEDDELANDE TILL PT och Norra Västerbotten:

Påskhelgen i Laisvall inleddes med en utställning om – snö! Det är en hyllning till det "vita guldet" för Laisdalen. Fler än 150 personer kom. Det var fotograf Maria Söderberg som slog upp dörrarna till två tidigare skolsalar, två trappor upp, som nu utgör studio och galleri. Den vita målarfärgen hade knappt torkat på väggarna, så nytt var allt. Målarna Hans Strömgren och Lars Lestander från Laisvallby kom med sina familjer och såg nöjda ut över att fotografierna hunnit komma upp på väggen: ”Det var i sista stund!”. Men så betyder också ordet vernissage "nylackat", berättade Magnus Molitor från Katrineholm. Till utställningen om snö visade en ny kortfilm på åtta minuter av Stefan Holm och Maria Söderberg. I kortfilmen säger vasaloppssegararen för damer, Susanne Nyström, att snö är det bästa hon vet: ”Snö är det vita guldet!". Men så är hon också uppvuxen i Laisvall. Kortfilmens huvudtema handlade om det nya Laisvall med glimtar av industriminneshistoria. Många från Norge såg utställningen och köpte bilder av snötäckta vidder och helikoptervyer över dalgången, men även från norska gränsen där toppar som Bellek och Årjep Saulo visades. Nima Djohari-Taimouri från Kista, utanför Stockholm, förundrades över Laisvall. Han trodde att platsen skulle vara övergiven sedan gruvan lades ned. ”Men här sjuder det av liv, överallt är det folk!" Renate Berbeck från Tyskland, som köpt hus i Laisvall för två år sedan, var förtjust över snön och utställningen. ”Det här var väldigt roligt!” Sedan hittade hon ett flygfoto över just sitt hus på Renstigen som hon tog med sig hem. Utställningen om snön är öppen under helgerna fram till den verkliga snösmältningen kommer igång. På kvällen, i restaurang Gruvan, hyllades skidåkaren Susanne Nyström från Laisvall för sina insatser i skidspåren. Hon fick ett fotografi av Silvervägen från helikopter av Laisvalls sportklubb. Ordförande Christer Westin uttryckte hemortens stora förtjusning: ”Vi är stolta över dig, Susanne!".

Välkommen till Arjeplogs marknad!

2009 års lavepris! Själva laven i keramik är gjord av konstnären Kerstin Holmgren, Marielund, intill Laisälven. Priset utdelades den 29 oktober 2009 i Stureby. För mig som instiftare var årets pristagare självskriven: Kjersti Bosdotter! Denna idoga entusiast och yrkeskunniga person har på ett alldeles särskilt sätt lyft fram Laisvallgruvans minne. Det var hon som den 7 mars 2002, precis innan portarna slutligen stängdes, åkte ned i Laisvallgruvans tomma gap. Utrustade med lampor tittade vi på alla de föremål, alla de orter och arbetsutrymmen som Laisans vatten snart skulle omfamna. Laisvallgruvans sista salva hade ljudit den 30 oktober 2001. Nedläggningen var ett faktum. Men för Kjersti räckte inte ett besök... hon besökte kommunalrådet, hon ringde till Norrbottens länsmuseum, tog kontakter med Riksantikvarieämbetet och andra för att stödja dokumentationen av gruvan. Hon initierade ett seminarium om industriminne i det nedlagda Folkets Hus i Laisvall och såg till att hennes arbetsgivare IF Metall deltog i stödet för min filmproduktion. För allt detta, och för att hon är en så härlig människa, får hon 2009 års lavepris!

Kjersti Bosdotter är kulturansvarig på IF Metall.
Hennes arbetsplats är Stockholm , men hon befinner sig ofta på resande fot.
http://www.ifmetall.se/ifmetall/home/home.nsf/LUUnique/historik
På bilden står hon tillsammans med Stig Erik Nyström som guidade oss ned i gruvan.

Isranunkel i Laisdalen

Utdrag ur skriften
”Isranunkel i Laisdalen”
(utgiven juli 2009)

AV MARIA SÖDERBERG

Isranunkel. Hur kan en sådan ljuvlig blomma få ett så knöligt namn? Blomman med sina vita blad och lysande gula ståndare, runt omkring de inre gröna, växer högst av alla blommor i Norden. Finns den på Svaipafjällets topp, 1 460 meter över havet? Efter tolv minuters helikopterlyft från Adolfström i den sena dagen satte föraren Markus Korssell ned mig – i ett stenskravel! Ett stenkast (aldrig har jag kunnat använda detta uttryck bättre än här) från den markerade toppen såg jag första Isranunkeln. Sedan fler, och fler. De tittade fram mellan stenblockens glipor; nyfikna, ivriga och malliga över att kunna uthärda klimatet. Jag gjorde mig en föreställning om hur kallt det kunde vara på Svaipas topp sommartid. Just den här dagen, den 17 juli, blåste vinden kraftigt, men det var i alla fall tio grader. Litet längre ned på den östra sidan låg stora snöfläckar kvar. För fem dagar sedan hade snön pudrat fjället och det hade med all säkerhet varit minusgrader. Nu började vandringen – nedåt. På ett klippblock slant jag till och mitt nya kamerahus Nikkon D3 fick en kyss. En skada, men den fungerade! Puh! Med utsikt över Gavassjöarna åt jag middag; grillad kyckling från Laisdalens livs. Runt omkring mig flög fjällpipare och ljungpipare. De vippande på halvmeterhöga stenar, irriterade över min närvaro. Jag drabbades hastigt av dåligt samvete där jag satte i mig deras ”kusin”. Hur jag än spanade ut över fjällområdet kunde jag inte se några renar, däremot fick jag närkontakt med en älg i myrlandet senare på natten. Den ”gömde” sig bakom en tanig fjällbjörk med huvudet och tittade på mig genom bladverket. Trettio meter skiljde oss åt. Det var trevligt med älgmötet... en stund innan hade jag drabbats av björnfrossa. Några spår intill sandkanterna vid en bäck såg misstänkt lik ut trampdynor och klor. Snabbt därifrån! I myrlandets utkanter fanns stora grupper av Jungfru Marie nycklar, Kung Karls spira, Smörboll, Nordisk stormhatt och vackra fantasieggande fjällbjörkar. Här fick jag också mitt lystmäte av Kråkklöver. Att betrakta en blommas inre är som en resa i underlivet, tänkte jag, och synade klöverns ståndare och pistill. Ja, tänk, vilken natt!
Den här skriftens tillkomst grundar sig i önskan om att visa bilder på blommor och natur i Laisdalen och en fråga till Jim Lundqvist: ”Hur började ditt intresse för blommor?” Jim, född 1932 och uppvuxen i Hällbacken, kallar jag Laisdalens egen Carl von Linné. Han är docent i växtbiologi och leder ett världsomfattande index över publicerade utbredningskartor för kärlväxter. Gruppen kärlväxter omfattar ungefär 300 000 arter, så visst har han och hans vänner en uppgift! Dessutom är jag tacksam över att han accepterat att vara guide vid mina arrangerade vandringar i Märkforsen. Alltså; välkommen in i en spännande värld!

----------------------

Laisdalen: En juvel i vår blomstervärld

AV JIM LUNDQVIST (juli 2009)

Ett barn styrs av längtan att upptäcka världen. Jag hade den stora förmånen att växa upp i en underbar natur med vårfåglar, sommarlängtan och föräldrars kärleksglöd. En saga blev till verklighet när jag upptäckte att jag var själv en del av naturen och att jag hade skapats med ett brinnande intresse att utforska naturen. Naturläran i skolan blev genast en intressant bok när den ”tråkiga” tiden med ABC-bok och multiplikationstabell var över. Mor upp-täckte tidigt mitt intresse för växter. En vacker sommarsöndag sa hon till far: Ska vi fara upp på fjället så att Jim får se vad som växer uppe på kalfjället? En fantastisk utflykt med ivrigt samlande och studerande av floran. En god skörd för herbariet! Nu skulle alla latinska namnen läras och växterna ordnas efter släktskap. Det var som en underbar resa in i en otrolig värld av kunskap och lärdom.
Linnés sexualsystem gällde sedan gammalt. Växter skulle bestämmas efter antalet ståndare och pistiller. Metoden att plocka isär och bestämma för att lära sig växterna var mödosam men lärorik. Sedan skulle växten pressas genom upprepade byten av gråpapper. Vissa växter måste sänkas ned i kokhett vatten för att de svartnade annars efter torkning. Efter en lång dagsmarsch kunde man behöva fräscha upp växten en natt i kall jordkällare. Allt detta förstod jag var en del av glädjen att lära sig grunderna i botaniken. Efter fyra lyckosamma år hemma såg jag med tillförsikt an vad biologiundervisningen i Uppsala kunde ge. Jag fick mycket stimulans av att äntligen möta intresserade lärare och kollegor, som studerade vissa arter och släktgrupper och som hjälpte mig med bestämningar. Jag förstod att Laisdalens flora var en unik del av vår svenska fjällvärld.
Kunskapen ökade icke minst genom det forsknings- och inventeringsarbete som lades ned i samband med den tilltänkta uppdämningen av dalen. Då upptäcktes förekomsterna av guckusko, lappblågull och jämtlandsmaskros för att nämna några exempel. Upptäckterna kom att spela stor roll vid bedömningen av natur- och fritidsmiljön. Mina studieår av rasbrantsvegetationen i Pite Lappmark gav flera andra märkliga fynd i min hembygd. Genom skrifter, konferenser och tidningsartiklar uppmärksammade jag om naturvärdena. En mycket aktiv ortsbefolkning ville skona dalen till förmån för turist- och fritidsintressen. Till sist kom beskedet att Laisdalen skulle skonas. En helig värld av sköna minnen och upplevelser skulle för alltid räddas.
Jag får ibland frågan varför Laisdalen blivit en juvel i vår blomstervärld. En viktig sak är säkert det stora intresset från naturvetarhåll som väcktes av böcker och skrifter som Fjällfåglars paradis av Per Olof Swanberg och Das Fenster von Gautojaure im Kirchspiele Arjeplog, Lappland av Fritz Kautsky. P.O. Svanberg och Carl Bliding m.fl. bedrev ett ivrigt blomsterspanande vid sidan av sina fågelstudier. När väl grunden var lagd genom fynd av intressanta bergarter, fåglar och växter var det snart många naturvetare som vallfärdade till området som tidigare varit nästan okänt. Jag menar att en viktig del är just utforskningen. Andra blomsterrika trakter påträffas ständigt där berggrunden bjuder på rika mineraler. Det blir då en tjusning och bedrift att utforska dem.
Det har gått många år men intresset för ”vår” dalgång bara ökar i takt med att vi söker kunskap och glädje i naturen. Blomsterprakten är bara en del av glädjen som lika väl kan gälla våra gamla kulturlämningar, våra fåglar och vilda djur eller andra fritidsintressen. Nästa bedrift blir att lägga ett nät av provrutor i ett väl kartlagt system som bygger på modern digitalteknik. På så sätt skall vi till sist kunna bedöma våra floraprovinser på ett sakligt sätt efter en jämnare grad av utforskning.

Skriften är på 32 sidor, färg. Pris 90 kr.

PS. Jag sitter och grubbla på manus för filmen om Laisvall, och så tänker jag på detta med sommaren och blommorna... det är enklare!

Nu är julen slut! Äntligen januari! Och lyftkranen i Luleå...

Det blåser grymt värre ute! Vi skulle åka slalom idag, men Jäckviksliften är stängd. Soptunnors innehåll flyger runt. Gårdens snöskyffeln flög mot en bil (men ingen repa i lacken). Efter flera dygn med trettio graders kyla är det plusgrader. Och blåst.
Nu är julen också slut. Dags att plocka ned min ljusinstallation på Kautskyschaktets brytskiva! Mitt eget lilla industriminne. Måste bara visa en bild på det!
Jag tänker på striden om att bevara lyftkranen i Luleå gamla hamn nu när jag ska plocka ned mina ljus. ”Industrin är ju sällan vacker, men trots det har den en enorm kraft i och med sitt symbolvärde”, säger Peter Sundström som tillsammans med andra försöker bevara lyftkranen. Jag läser om detta i NSD från den 11 december 2009 (länk, se nedan). Peo Rask säger i samma artikel: ”Den är en symbol för att utan sjöfarten och vad den innebar ekonomiskt hade Luleå inte varit den stad den är i dag. Det är så lätt att man glömmer bort industrins historia - men däremot satsar man gärna på religionens och böndernas. Det tycker jag är speciellt konstigt i en kommun som styrs av Socialdemokrater – att man på något vis glömmer bort sin egen historia”.
Jag kan bara uttrycka mitt stöd till de som tar fighten för att bevara lyftkranen! Det är en trvlig syn i Luleås hamn, dessutom vackert belyst vintertid.
Lyftkransälskarna har faktiskt chans att detta valår få länets politiker att yttra sig, kanske naglas fast vid något löfte, kanske en förhoppning om stöd. Åtminstone blir frågan (kran)-lyft! Alltså:
Jag skickar härmed en förfrågan till alla: Är du som politiker i Norrbottens län beredd att se till att lyftkranen i Luleås hamn få stå kvar?
LÄS MER HÄR: http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=5058909