Isranunkel i Laisdalen

Utdrag ur skriften
”Isranunkel i Laisdalen”
(utgiven juli 2009)

AV MARIA SÖDERBERG

Isranunkel. Hur kan en sådan ljuvlig blomma få ett så knöligt namn? Blomman med sina vita blad och lysande gula ståndare, runt omkring de inre gröna, växer högst av alla blommor i Norden. Finns den på Svaipafjällets topp, 1 460 meter över havet? Efter tolv minuters helikopterlyft från Adolfström i den sena dagen satte föraren Markus Korssell ned mig – i ett stenskravel! Ett stenkast (aldrig har jag kunnat använda detta uttryck bättre än här) från den markerade toppen såg jag första Isranunkeln. Sedan fler, och fler. De tittade fram mellan stenblockens glipor; nyfikna, ivriga och malliga över att kunna uthärda klimatet. Jag gjorde mig en föreställning om hur kallt det kunde vara på Svaipas topp sommartid. Just den här dagen, den 17 juli, blåste vinden kraftigt, men det var i alla fall tio grader. Litet längre ned på den östra sidan låg stora snöfläckar kvar. För fem dagar sedan hade snön pudrat fjället och det hade med all säkerhet varit minusgrader. Nu började vandringen – nedåt. På ett klippblock slant jag till och mitt nya kamerahus Nikkon D3 fick en kyss. En skada, men den fungerade! Puh! Med utsikt över Gavassjöarna åt jag middag; grillad kyckling från Laisdalens livs. Runt omkring mig flög fjällpipare och ljungpipare. De vippande på halvmeterhöga stenar, irriterade över min närvaro. Jag drabbades hastigt av dåligt samvete där jag satte i mig deras ”kusin”. Hur jag än spanade ut över fjällområdet kunde jag inte se några renar, däremot fick jag närkontakt med en älg i myrlandet senare på natten. Den ”gömde” sig bakom en tanig fjällbjörk med huvudet och tittade på mig genom bladverket. Trettio meter skiljde oss åt. Det var trevligt med älgmötet... en stund innan hade jag drabbats av björnfrossa. Några spår intill sandkanterna vid en bäck såg misstänkt lik ut trampdynor och klor. Snabbt därifrån! I myrlandets utkanter fanns stora grupper av Jungfru Marie nycklar, Kung Karls spira, Smörboll, Nordisk stormhatt och vackra fantasieggande fjällbjörkar. Här fick jag också mitt lystmäte av Kråkklöver. Att betrakta en blommas inre är som en resa i underlivet, tänkte jag, och synade klöverns ståndare och pistill. Ja, tänk, vilken natt!
Den här skriftens tillkomst grundar sig i önskan om att visa bilder på blommor och natur i Laisdalen och en fråga till Jim Lundqvist: ”Hur började ditt intresse för blommor?” Jim, född 1932 och uppvuxen i Hällbacken, kallar jag Laisdalens egen Carl von Linné. Han är docent i växtbiologi och leder ett världsomfattande index över publicerade utbredningskartor för kärlväxter. Gruppen kärlväxter omfattar ungefär 300 000 arter, så visst har han och hans vänner en uppgift! Dessutom är jag tacksam över att han accepterat att vara guide vid mina arrangerade vandringar i Märkforsen. Alltså; välkommen in i en spännande värld!

----------------------

Laisdalen: En juvel i vår blomstervärld

AV JIM LUNDQVIST (juli 2009)

Ett barn styrs av längtan att upptäcka världen. Jag hade den stora förmånen att växa upp i en underbar natur med vårfåglar, sommarlängtan och föräldrars kärleksglöd. En saga blev till verklighet när jag upptäckte att jag var själv en del av naturen och att jag hade skapats med ett brinnande intresse att utforska naturen. Naturläran i skolan blev genast en intressant bok när den ”tråkiga” tiden med ABC-bok och multiplikationstabell var över. Mor upp-täckte tidigt mitt intresse för växter. En vacker sommarsöndag sa hon till far: Ska vi fara upp på fjället så att Jim får se vad som växer uppe på kalfjället? En fantastisk utflykt med ivrigt samlande och studerande av floran. En god skörd för herbariet! Nu skulle alla latinska namnen läras och växterna ordnas efter släktskap. Det var som en underbar resa in i en otrolig värld av kunskap och lärdom.
Linnés sexualsystem gällde sedan gammalt. Växter skulle bestämmas efter antalet ståndare och pistiller. Metoden att plocka isär och bestämma för att lära sig växterna var mödosam men lärorik. Sedan skulle växten pressas genom upprepade byten av gråpapper. Vissa växter måste sänkas ned i kokhett vatten för att de svartnade annars efter torkning. Efter en lång dagsmarsch kunde man behöva fräscha upp växten en natt i kall jordkällare. Allt detta förstod jag var en del av glädjen att lära sig grunderna i botaniken. Efter fyra lyckosamma år hemma såg jag med tillförsikt an vad biologiundervisningen i Uppsala kunde ge. Jag fick mycket stimulans av att äntligen möta intresserade lärare och kollegor, som studerade vissa arter och släktgrupper och som hjälpte mig med bestämningar. Jag förstod att Laisdalens flora var en unik del av vår svenska fjällvärld.
Kunskapen ökade icke minst genom det forsknings- och inventeringsarbete som lades ned i samband med den tilltänkta uppdämningen av dalen. Då upptäcktes förekomsterna av guckusko, lappblågull och jämtlandsmaskros för att nämna några exempel. Upptäckterna kom att spela stor roll vid bedömningen av natur- och fritidsmiljön. Mina studieår av rasbrantsvegetationen i Pite Lappmark gav flera andra märkliga fynd i min hembygd. Genom skrifter, konferenser och tidningsartiklar uppmärksammade jag om naturvärdena. En mycket aktiv ortsbefolkning ville skona dalen till förmån för turist- och fritidsintressen. Till sist kom beskedet att Laisdalen skulle skonas. En helig värld av sköna minnen och upplevelser skulle för alltid räddas.
Jag får ibland frågan varför Laisdalen blivit en juvel i vår blomstervärld. En viktig sak är säkert det stora intresset från naturvetarhåll som väcktes av böcker och skrifter som Fjällfåglars paradis av Per Olof Swanberg och Das Fenster von Gautojaure im Kirchspiele Arjeplog, Lappland av Fritz Kautsky. P.O. Svanberg och Carl Bliding m.fl. bedrev ett ivrigt blomsterspanande vid sidan av sina fågelstudier. När väl grunden var lagd genom fynd av intressanta bergarter, fåglar och växter var det snart många naturvetare som vallfärdade till området som tidigare varit nästan okänt. Jag menar att en viktig del är just utforskningen. Andra blomsterrika trakter påträffas ständigt där berggrunden bjuder på rika mineraler. Det blir då en tjusning och bedrift att utforska dem.
Det har gått många år men intresset för ”vår” dalgång bara ökar i takt med att vi söker kunskap och glädje i naturen. Blomsterprakten är bara en del av glädjen som lika väl kan gälla våra gamla kulturlämningar, våra fåglar och vilda djur eller andra fritidsintressen. Nästa bedrift blir att lägga ett nät av provrutor i ett väl kartlagt system som bygger på modern digitalteknik. På så sätt skall vi till sist kunna bedöma våra floraprovinser på ett sakligt sätt efter en jämnare grad av utforskning.

Skriften är på 32 sidor, färg. Pris 90 kr.

PS. Jag sitter och grubbla på manus för filmen om Laisvall, och så tänker jag på detta med sommaren och blommorna... det är enklare!