”För mig går inte den politiska ekvationen ihop”

”Men hundra år efter inrättandet av en ordinarie läkartjänst har Norrbottens läns landsting
beslutat något ytterst märkligt. Det har försatt arjeplogarna i chocktillstånd”.
Foto © Maria Söderberg 2011.

Nyårskrönika: 1912 och 2012

Tolvslaget närmar sig och för hundra år sedan blev min hemkommun Arjeplog ett ordinarie provinsialläkardistrikt. Samma år, 1912, fick fjällorten en sjukstuga. Den utgjordes helt enkelt av ett rum på övervåningen i tingshuset. I de små gavelrummen fick männen plats och mittsalen delades upp för kvinnliga patienter och ett kök. Det fanns inget vatten och avlopp, och självklart, ingen el. Men en läkare hade anställts och detta betraktades som ett stort framsteg. Få platser i Sverige kunde vid denna tid beskrivas som mer isolerade i Sverige än Arjeplog. Vägen från Arvidsjaur var knappt körbar och transporter ägde främst rum på sjöarna; sommartid med båt, vintertid med skidor eller bakom en ren eller häst.
Min farmor Anna, som var 26 år 1912, hade just fått sitt första barn. Det skulle bli nio till, men den förstfödde Vendla dog i spanska sjukan nio år gammal. Tack och lov överlevde alla de andra och fick innehållsrika liv. Det var ingen självklarhet att någon barnmorska fanns till hands och fjällbefolkningen visste att de främst fick lita till sig själva om något dramatiskt hände.
Nu lever vi i den moderna tiden. Det finns avancerad sjukvård. Men hundra år efter inrättandet av en ordinarie läkartjänst har Norrbottens läns landsting beslutat något ytterst märkligt. Det har försatt arjeplogarna i chocktillstånd. Nu ska jourläkare dras in nätter och helger i en kommun som till ytan är nästan lika stor som Skåne och Blekinge tillsammans.
Den 8 december 2011 kom landstingets ledning till Arjeplog för att berätta hur de tänkt sig. I en kommun med tretusen invånare fanns 350 med i fackeltåg och på mötet i Medborgarhuset. Jag satt där och lyssnade, såg uttrycken i folks ansikten och förundrades. Här satt inte ledningen för vårdbolaget Carema eller någon annan idag utskälld leverantör av privat vård. Istället kunde vi lyssna till det folkvalda socialdemokratiska landstingsrådet Kent Ögren och representanter för miljöpartiet och vänsterpartiet. De har 58 procent av rösterna i Norrbottens län.
För mig går inte den politiska ekvationen ihop. Det är ingen tvekan om att det kan behövas sparas pengar både här och där. Men här rycks tryggheten undan för en fjällbefolkning som lever med stora avstånd. Varför, undrade jag på mötet, tog inte dessa folkvalda steget ned från podiet och ställde sig på människornas sida? Varför administrera och inte agitera? Här finns ju en fantastisk möjlighet att agera mot centrum, mot den sittande regeringen och det horribla förslaget om indragen läkarjour. Men inte.
Vid polcirkellandet Arjeplog bor för få. När jag skriver denna nyårsbetraktelse tänker jag på den olydige socialnämndsordföranden i Arjeplog, Bo Åberg, (s)-broder med landstingsrådet, som ropar i lokalens bakersta stolsrad om ”vi människor är mindre värda här jämfört med de vid kusten?”.
Självklart inte, säger podiets politiker, men publikens blickar säger något helt annat på mötet den 8 december. Polcirkelns folk i kommunen Arjeplog är inte fler än att de skulle rymmas i ett kvarter i Luleå eller i ett höghusområde i Stockholm. När de folkvalda ska säkra sina platser är det knappast här de söker sitt stöd och en opinionsvind blåser över, den försvinner i ett västanväder över Hornavan och har mojnat om den händelsevis skulle nå Stockholm.
I slutet av 1800-talet fick Arjeplog då och då besök av läkare från Piteå. I boken Arjeplog Fordomtida från 1983 av Einar Wallquist citeras länsman Holmströms femårsrapport: ”Lapparna lever väl med sina renar och hundar. Läkarna hemsöker då och då de sjuka medan de flesta dö en naturlig död”.
Vad återstår?
Litet mer civil olydnad kanske?
Litet mindre vattenkraft över det övriga landet kanske inte skulle skada?


Maria Söderberg

Läs mer utförligt här i webbtidningen Arjeplognytt: http://www.arjeplognytt.se/modules.php?name=Content&op=showcontent&id=1147

Bilden: Föddes 1959 på Arjeplogs sjukhus. Det året fanns det rekordmånga invånare i Arjeplog kommun, 
5 700 invånare.